Jag är tillsammans med cirka 2 500 (!) andra gotlänningar medlem i en idrottsförening som under 2010 kunde notera en utveckling som var få andra idrottsföreningar förunnat.
Precis som ett 100-tal andra medlemmar i föreningen arbetar jag ideellt, flera timmar varje vecka för att hålla föreningens verksamhet i gång. Allt bygger på ideellt arbete, precis som de flesta andra idrottsföreningar.
Under 2010 förverkligades en 20-årig dröm och verksamheten kunde flytta till egna, anpassade lokaler i gamla Flexhuset.
Föreningen satsade stort, verksamheten gick från att vara igång några timmar varje kväll i en kommunal idrottshall till att vara tillgänglig från tidig morgon till sen kväll, alla dagar i veckan.
Verksamheten mångdubblades i omfång och medlemsantalet fördubblades på bara ett par månader.
Föreningen är medlem i Friidrottsförbundet inom Gotlands Idrottsförbund, föreningen aktiverar många ungdomar och ersätts med lokalt aktivitetsstöd för detta. Precis som alla andra idrottsföreningar.
Man skulle kunna tycka att vår förening var given som en av de nominerade när Årets idrottsförening ska koras under Idrottsgalan i början av februari.
Så blev det inte.
Problemet är troligen att inga bollar är inblandade. Samt att föreningen inte har någon tävlingsverksamhet.
Föreningen jag talar om håller på med folkhälsa och motionsidrott, och den heter IF Friskis & Svettis Visby.
Kriterierna för att utses till Årets idrottsförening är just föreningens utveckling och verksamhet under året. Inte hur många tävlingar man vunnit eller hur många lag man har i en viss serie.
Det handlar om att uppmärksamma och ge uppskattning till det arbete som utförs ute i idrottsföreningarna.
Det känns väldigt tråkigt att Gotlands Idrottsförbund genom Idrottsakademin inte tog tillfället i akt att uppmärksamma den så viktiga motionsidrotten när man hade chansen. Det lär dröja tills någon motionsidrott har utvecklats på det sätt som IF F&S Visby gjorde under 2010.
Är det tävlingsmomentet som är det viktigaste så borde förbundet se över de regler som finns för barn i lägre åldrar. Där man spelar fotboll och låtsas att ingen vinner, som i Krullis Cup. Om tävlandet är det primära borde detta läras in i tidig ålder.
Vi glada motionärer och aktiva i föreningar som inte sätter tävlandet först, fortsätter att drivas av det som är det viktigaste: glädjen i att få röra på sig och att motionera tillsammans.
Om det stämmer att den som har roligast vinner är vår förening ändå en solklar vinnare.