Ledare: Mot en tuffare attityd

Har gotlänningarna fått en annan inställning till auktoriteter?

Vi har genom åren varit vana att styras av krafter utanför vår kontroll. Åtminstone inom vissa områden, man ska inte glömma att vi samtidigt har tagit stort eget ansvar genom utbrett egenföretagande och ett sällsynt rikt föreningsliv.

Sedan staten började ta ett visst ekonomiskt ansvar för gotlandstrafiken, liksom för annan infrastruktur i landet, har vi varit beroende av ett departement och en handläggande myndighet. Namnen har växlat men funktionerna i stort varit desamma. Många gotlänningar äger aktier i Rederi AB Gotland men det är långt ifrån något folkligt inflytande på trafik och priser.

Viktiga delar av vårt näringsliv styrs från annat håll. Lantbrukskooperationens sammanslagningar har gjort att beslut om gotländsk livsmedelsindustri fattats på andra sidan vattnet och vi har fått se nedläggningar och minskad verksamhet inom mejeri, slakteri med mera. Den andra stora naturtillgången, vår kalkrika berggrund, exploateras numera av utlandsägda bolag. Dagens kalkpatroner sitter inte synliga i stora stenhus här på ön utan i Finland och Tyskland.

Det som hänt det senaste året är att vi gotlänningar inte nöjt oss med att knyta näven i fickan och protestera vid köksbordet. Vi har sett en enorm färjedemonstration och en långvarig aktion runt det tilltänkta kalkbrottet i Bunge.

Under de olika uppfattningarna i kalkbrottsfrågan finns en allmän oro för framförallt vattnet. Inte heller de anställda vid Nordkalk vill se grundvattnet förstört. Också i färjefrågan finns bakom det nu höjda tonläget ändå en bred samastämmighet om de grundläggande kraven på en bastrafik som inte försämras och lägre priser.

Både Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm och Nordkalks koncernchef Bertel Karlstedt har nu känt sig manade att komma hit. Jag tror Wolfgang Brunner, känd miljöprofil numera knuten till högskolan på Gotland, satte fingret på en viktig punkt i Radio Gotland efter måndagens offentliga möte med Nordkalk. Han menade att det har skett en attitydförändring, i det här fallet hos just Nordkalk, att i framtiden måste man ta mer miljöhänsyn och hänsyn till Gotland som helhet.

Har vi åstadkommit en sådan attitydförändring i synen på oss från fastlandssynpunkt så är det inte ett dåligt resultat av årets manifestationer.

Men det gör det än viktigare för oss att vara konstruktiva i våra krav. Vi kan inte alltid bli ense och det måste finnas utrymme för fler åsikter under resans gång. Men vid någon punkt måste vi bli överens om en majortietsuppfattning som våra företrädare kan driva. Det är det vi har demokratin till.