I måndags erhöll 41 mjölkproducenter guldmedalj för leverans av felfri mjölk i 23 år. Medaljerna utdelades av kung Carl XVI Gustaf och bland mottagarna fanns Monica och Torsten Larsson från Alva. Grattis!
Eftersom det finns stolta mejeritraditioner i min familj vet jag vilken prestation det är att uppnå 23 felfria produktionsår. Jag vet också hur mycket slit som ligger bakom, för mina svärföräldrar fick medaljen på 80-talet. För 23 års mjölkproduktion innebär nära 17 000 mjölkningar!
Hoppas att dagens stora mjölkfabriker också kan uppnå dessa fina resultat.
Nu har verkligen faran med jordbrukets bekämpningsmedel visat sig på allvar.
Extremt höga halter av ämnen som ingår i bekämpningsmedel har uppmätts i grundvattnet runt den riksbekanta grusgropen i Fole, där grönsaksföretaget Ryftes olagligt rengjort ogrässprutor.
Frågan är nu hur det ser ut i socknens alla dricksvattenbrunnar? För det gamla uttrycket "ingen vet vilken väg vattnet tar" gäller i högsta grad.
Nu är det ingen som riktigt vet hur läget är i de flesta av Gotlands övriga enskilda vattenbrunnar, för när vanliga vattenprover tas söks och redovisas inte rester av bekämpningsmedel. Detta kräver speciella mycket dyra provtagningar.
Situationen i just Fole är mycket allvarlig och förtroendet för Ryftes kört i botten. Nu kan också miljö- och hälsoskyddskontoret föras upp på "bottenlistan", eftersom de känt till de alarmerande resultaten utan att reagera.
Man hänvisar istället till de bedömningar som Ryftes eget konsultföretag gjort. Känns som lite oroande mörkläggning. För som sagt: "Ingen vet vilken väg vattnet tar."
På Gotland är vi lyckligt förskonade från salt i vinterväghållningen, men detta kräver istället ordentlig plogning och sandning, framför allt på gång- och cykelbanor. Just röjningen av dessa är dock ibland bristfällig. Om det beror på knappa resurser eller dålig planering vet inte jag, men det lutar nog åt det sistnämnda. Visst förstår jag att man inte kan ploga och sanda överallt på en gång, men cyklister och fotgängare behöver mer omtanke av ansvariga. När dessutom äldre människor med rollatorer måste gå på trafikerade gator för att trottoarerna inte är röjda är det definitivt något fel.
Det går inte heller att låta bli att reflektera över regionens inställning till säkerhet och snöröjning. När det gäller skolskjutsarna ställs stora säkerhetskrav på fordonens utformning och det är bra.
Men att sedan dessa bussar ska färdas på oplogade och osandade vägar verkar inte vara så viktigt i regionens säkerhetstänk. För det ska vara minst 14 centimeter snö innan plogning påbörjas och sandning sker enbart när vatten frusit på redan isbelagd väg. Ibland kan man förvånas över att inte bussföretagen vägrar köra.
De flesta har åsikter om just snöröjningen och det har skattebetalarna också rätt att ha. Tyvärr möts åsikterna och frågeställningarna ofta med svaret "Det där förstår ni inte".
Känns faktiskt som att devisen "King of the road" tyvärr är ledstjärnan bland ansvariga snöröjare.