Det är bara drygt två veckor sedan de skrev en debattartikel i GA. Landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård och regionstyrelsens ordförande Åke Svensson varnade för konsekvenserna om riksdagen avskaffar spelmonopolet. De oroade sig för Svenska Spel och Gotland.
I går presenterade Svenska Spel planer på nya satsningar. Men också, och kanske framför allt, planer på stora besparingar i ett företag med sjunkande andel av spelmarknaden.
Är inte detta egendomligt att höra från ett företag som brukar beskrivas som en del av ett statligt monopol? Speciellt när vd Lennart Käll dessutom hänvisar till "tuff konkurrens".
Det finns i praktiken inget spelmonopol. Det finns gamla spelvanor, som långsamt luckras upp när marknaden utvecklas och förändras. Några aktörer är statliga och/eller sanktioneras av staten. Hundratals aktörer siktar in sig mot svenska marknaden från utlandet. På denna marknad kämpar Svenska Spel med ena armen upptryckt på ryggen, instruerade att visa en återhållsamhet som kan tillåta Sverige att bevara ett monopol som i praktiken inte existerar.
Är det då verkligen i Gotlands intresse att denna fördröjningsstrid fortgår i all oändlighet? Svenska Spel må fortfarande ha ungefär 50 procent av spelmarknaden, men det är svårt att se hur denna andel ska kunna göra något annat än minska. Osäkerheten består främst i hur snabb denna minskning blir.
Att värna det läckande spelmonopolet är som att beskyddande krama en isbit. Det hindrar inte att den smälter.
Hoppet om att spelbranschen på Gotland ska kunna utvecklas är att nya icke auktoriserade aktörer får en chans att licensiera sig och fysiskt etablera sig i den marknad som de verkar på.