Senaste valet 2010 blev en besvikelse för Centerpartiet. Både i riket och på Gotland. De uppfattas som det mest otydliga partiet inom den Moderata alliansen. Och de har tillsammans med Kristdemokraterna hamnat i en ordentlig skugga av Moderaterna och deras radarpar Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
Centerpartiet och Maud Olofsson har helt enkelt inte fått driva någon riktig Centerpolitik för det är Moderaterna som helt och hållet bestämmer i Moderatalliansen. Inte ens miljöpolitiken, som Centerpartiet ansvarar för med sin miljöminister Andreas Carlgren, har varit framgångsrik. Det gjorde att i valet räddades Centerpartiet kvar i riksdagen genom att Moderatväljare stödröstade på Centerpartiet. Hela 30 procent av Centerns röster var stödröster från Moderatväljare. Därför är det inte så underligt att Centerpartisterna upplever att det är kris i partiet och att Maud Olofsson tvingas betona att Centerpartiet behövs i svensk politik.
Tidigare har det talats om att Maud Olofsson måste avgå och ge plats för en ny partiledare. Men denna kritik har tonats ner och istället talas om en vice partiledare. Kanske är det för att ge den tilltänkta nya partiledaren Anna-Karin Hatt chansen att skapa sig en profil. Typiskt nog var det Anna-Karin Hatt som höll ett viktigt anförande på kommundagarna i Linköping nu i helgen.
Problemet för Centerpartiet är att de överger sina traditionella väljare på landsbygden och i glesbygden för att satsa på storstäderna. Och de vill muta in den lediga platsen på högerkanten som Moderaterna lämnat, åtminstone retoriskt. Därför ser vi de hårdaste angreppen på facket och de fackliga skyddsnäten från Centerpartiet. Och den stora profilfrågan kärnkraftsmotståndet har Maud Olofsson tvingats offra i Moderatalliansens samarbete.
Frågan är om Centerpartiet kan hitta några relevanta profilfrågor som de kan locka väljare med. Eller om de ska försvinna allt mer in i skuggan av de stora Moderaterna. Centerpartiet har identitetsproblem och lider svårt av att tvingas regera i Moderaternas hårda skugga.