Socialdemokraterna har möjligen inte nått botten än men det finns ingen anledning att räkna ut partiet, snarare tvärtom. Den resa man nu går igenom kommer sannolikt att stärka partiet och när man väl hittar tillbaka in på banan kan opinionsvindarna snabbt blåsa upp partiet lite närmare den nivå man är van att befinna sig på.
Socialdemokraterna underskattade dynamiken i Nya Moderaterna och risken är uppenbar att Nya Moderaterna kommer att underskatta Nya Socialdemokraterna när partiet samlat sig för revansch.
Håkan Juholt får däremot kanske ses som en tämligen turbulent parantes i partiets historia. Det han bevisat under sin tid som partiledare är att han är en god talare men att han själv också imponeras av sin egen förmåga att tala ideologiskt så till den milda grad att han glömmer var partiets politik slutar och finurliga formuleringar utan förankring tar vid.
Jag hoppas också att "Nordkorea-falangen" i partiet förlorar mot de som hellre ser ett öppet parti där det är tillåtet att vara öppet kritisk utan att bli kallad för illojal och svartfot.
När Socialdemokraterna ägnar sig åt interna problem och har svårt att få fram vilken politik man vill driva, och Moderaterna vilar på åskådarbänken, finns alla möjligheter för småpartierna att profilera sig.
Framför allt visar nuvarande politiska läge att de små partierna behövs. Folk vill ha mer att välja på än fågel och fisk. Ett mittemellanalternativ behövs.
Häromdagen tv-sändes ett intressant seminarium om just detta, arrangerat av Novus som gjort en väljarundersökning och där Jan Nygren och Ulrica Schenström medverkade. Jan Nygren tyckte inte alls att alla partier trängs på mitten utan att mittfältet är helt lämnat öppet, något som jag håller med om.
Problemet för de traditionella mittenpartierna, Folkpartiet och Centerpartiet, är att de är alldeles för otydliga i sin politik. Folk vet inte vad de står för.
Partierna själva vet däremot exakt vad de står för så man kan fråga sig var hindret ligger.