I går skrev GA om hur Carina Ahlqvist för tredje gången får uppleva att oljebolag tränger sig in på markerna.
Jag är inte mot oljeutvinning i sig. Vi använder ju olja i Sverige, då kan jag inte se goda skäl att man principiellt och generellt ska motsätta sig utvinning. Exempelvis var jag för att Opab skulle få möjlighet att provborra vid Dalders. Men det tyckte inte regeringen.
Det fallet gällde dock svensk ekonomisk zon i Östersjön. Oljeutvinning och prospektering på landbacken sker enligt andra lagar och regler. Där gäller minerallagen. Och minerallagen ger, enligt min mening, oanständigt lite makt åt markägaren att bestämma över vad som får göras och inte göras på deras mark. Ja, inte heller kommunen har mycket inflytande.
Besluten fattas över huvudet på markägaren av länsstyrelse, myndigheter och regering. Staten har tagit hela makten över den mark som befinner sig under det översta ytskiktet.
Minerallagen ger staten rätt att bemyndiga andra att undersöka din mark, att utvinna myndigheter, utan att du som markägare kan säga stopp. Bergsstaten är ett statligt beslutsorgan inom SGU (Sveriges geologiska undersökning) som handlägger dessa frågor. Bergsstaten skriver på sin hemsida att: "den som kan undersöka eller bryta en mineralfyndighet kan beviljas tillstånd enligt minerallagen att göra det, oavsett vem som äger marken".
Ja, som konstateras i SGU skriver i ett remissvar (En ny förvaltningslag Ds 2010:47) så får bergmästaren: "avgöra ärenden om undersökningstillstånd utan att någon annan sakägare än sökanden haft tillfälle att yttra sig".
Markägaren får inte ens möjligheten att göra invändningar!
Generöst nog har markägaren enligt minerallagen själv rätt att undersöka sina egna marker. Bergsstaten skriver:
"Den som är fastighetsägare har, så länge ingen annan har beviljats ett undersökningstillstånd, automatiskt rätt att undersöka om malmer och mineral finns på den egna fastigheten. Fastighetsägaren får också lämna medgivande till en annan person, eller ett företag, att utföra undersökningsarbete."
Men den rätten kan markägaren strax berövas. För Bergsstaten fortsätter: "Men om ett undersökningstillstånd blivit beviljat har den tillståndshavaren ensamrätt att få göra undersökningar."
Att markägaren sedan kan få en och en halv promille av värdet på det som kanske senare utvinns på hans eller hennes mark, det är en klen återbäring efter att markägaren bestulits på sina rättigheter.
Minerallagen är utformad för att underlätta exploatering av mark för andra än markägaren. Och detta i en nation där makthavarna älskar att gå på om "hållbar utveckling". Vill vi verkligen ha det så?