Jag bodde på Gråbo i några år, i Bogen 1. För ett par år sedan bodde jag i Dillen, dessförinnan i Höken (Mästergatan).
Alla är kvarter med ganska dåligt rykte men som boende har man ofta en annan bild. Just nu bor jag i Melonen som också räknas till Bingebyområdet. Inte någon gång på någon av mina adresser har jag känt oro eller över huvud taget märkt av att det skulle vara stökiga områden.
På Gråbo bor cirka 5 000 personer. På Bingeby cirka 3 000. Det gör per automatik att dessa områden har högre statistik vad man än mäter, även antalet anmälda brott. Men det betyder inte att områdena i fråga är farliga eller ovanligt stökiga.
Jag vill verkligen inte förringa de brott som begås, om antalet brott i ett område är stort behöver det både uppmärksamhet och åtgärder. Ett sätt att minska brott är att fler är uppmärksamma, kanske tar en extra tur i kvarteret med hunden innan man går och lägger sig. Men om bilden sprids av att det är ett bråkigt område man bor i så stannar fler hemma och fältet läggs fritt för dem som vill spela Allan.
En balansgång som är svår men ett är säkert: att låtsas som att det inte finns några problem fungerar sällan.
Läste i DN förra helgen om Lotta Bogrens fantastiska projekt "Provgute". Så enkelt och så genialt. Vi bjuder hit dem som har funderingar på att flytta hit, erbjuder våra nätverk, mobiliserar för att hjälpa till med jobbkontakter och permanent boende. Sen är det bara att hålla tummarna för att pusselbitarna faller på plats. För har man väl kommit hit upptäcker man snabbt alla fördelar där närheten och tillgängligheten är det allra viktigaste.
Ibland blir man förundrad när man hör gotlänningar beskriva en sjukvård och äldreomsorg som generellt är under all kritik på Gotland. Alltså inte undantagen som naturligtvis finns, utan som regel. Vad jämför man med undrar jag då. Jag tror att många som kommer hit och provbor har lite andra preferenser och kan balansera vår självbild till det bättre.
Bristen på jämförelser med andra kommuner påverkar vår självbild på flera områden. Däremot tror jag inte på idén som kom fram under Gotlänningens mediedag att de gotländska lokaltidningarna skulle publicera nyheter ur våra systertidningar på fastlandet för att sätta oss själva i ett större sammanhang. En lokaltidning ska vara just lokal.
Däremot borde regionen, Tillväxt Gotland och andra instanser ägna mer tid åt jämförande studier och informera bättre om dessa.
Mitt hem är min borg är ett gammalt, lite uppblåst, uttryck som stämmer ganska väl in på mig. På jobbet och i det offentliga rummet får man tåla att vara en del i just det offentliga men när jag är hemma bestämmer jag vad som kommer innanför tröskeln. Kanske är det därför jag blir så otroligt arg när telefonförsäljare inte tar ett nej utan med sin näbbiga röst ska ha svar på varför man vänligt tackar nej till deras fantastiska erbjudanden eller påstår att de inte alls vill sälja något utan bara är rent allmänt intresserade av vad jag brukar se på tv. En enkel knapptryckning så är de borta som väl är.
Trevlig helg!