Missnöjesval mot Göran Persson?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till de realistiska hör väl att det var ingen kamp mellan två eller flera ideologier, nej det var mellan två personer som striden stod.
Den förlorande lite trött och klumpig, den vinnande ödmjuk och smart, framställande det egna partiet som det enda som numera värnar om de små och svagaste i samhället!
Ett missnöjesval
En intressant tanke hade Helle Klein i Aftonbladet i måndags, där hon skriver att det var inte ett vanligt val, nej, det blev en folkomröstning för eller emot Göran Persson!
Hon menar också att det var i hög grad ett missnöjesval, där alltför många inte kunde acceptera att det under socialdemokratisk majoritet tillåtits att inkomstklyftorna vidgats.
Och visst kan det väl vara så, inte är väl alla nöjda med att det går fyra undersköterskelöner på en kommundirektörsdito.
Då kommer naturligtvis frågan; de med all rätt missnöjda, varför gick de inte vänsterut och röstade med vänsterpartiet. Deras siffror visar ju att så inte var fallet.
Svaret på den frågan är väl ganska klart. Lars Ohly har ju dragit på sig en Stalin-belastning, som helt enkelt har skrämt folk! Och när sen de "Nya moderaterna" har talat om att de är det nya arbetarpartiet.
Då har vi fått ett sensationellt antal politiska trestegshopp, av statsvetarna i siffror uttryckt i att upp emot tre procent tidigare (s)-väljare har gått direkt till moderaterna.
Centerns siffermässiga framgångar är inte alls svårförklarade, det är ju helt enkelt de gamla "äkta" högerväljarna, som röstat med Maud Olofsson, därför att de blivit förbannade över Reinfeldts mittengående.
Maud Olofsson har ju i den här valrörelsen opererat en bra bit till höger Reinfeldt!
Och naturligtvis har en stor del av folkpartiets tapp också gått till (m) och (c), men troligen har även några av folkpartiets frireligiösa stamväljare gått till kristdemokraterna, annars hade de nog inte fått de siffror de fick.
Läs Bergspredikan
Jag är inte religiös, men jag försöker följa det kristna budskapet. Jag hämtar ibland lite inspiration i bibeln, och då främst i Matteus 5-7. Jesu bergspredikan således, historien första socialdemokratiska tal.
Visst är det konstigt, men en del som står där stämmer väldigt bra, men en del inte. Där står till exempel på ett ställe att "Saliga är de ödmjuka, ty de skall ärva landet".
Man kan väl varken skylla Maud Olofsson eller Lars Leijonborg för den minsta lilla smula ödmjukhet, men de ärvde ju landet lika förbaskat! Lite bättre stämde det kanske på Fredrik Reinfeldt?
Men hur stämde det på Göran Persson då? Ja, ödmjukhet var väl inte precis hans signum, men så ärvde han ju inte landet heller förstås.
Lite lokal analys kanske: På något vis var det ett hälsotecken, att när det nu ändå inte gick den bästa vägen, och det till och med blev en moderat som tog det andra gotlandsmandatet, att det blev Rolf K. Nilsson!
Vågar Rolf K bråka
Varför undrar ni? Jo han representerar inte den där gamla granithögern, han har ju till och med ordentligt kunnat fräsa till in i de egna leden, och han har nu lovat att bli "bråkig" i riksdagen, särskilt om det skulle behövas i gotlandsfrågorna.
Och vi tror faktiskt att han kan komma att bråka! I början i alla fall. Sedan får vi se hur länge det dröjer förrän partiledningen täpper till käften på honom!
Men vi som läser ledarsidorna kommer att sakna Rolf K., de lite högerstereotypa GA-ledare vi undfägnats med nu under valkampanjen har inte varit särskilt underhållande.
Till sist vill jag ändå konstatera att mitt i all valförlustbedrövelse, kommer ändå en och annan liten tröstande ljusglimt: VIF Gute åkte till Västerås och chockade de gamla allsvenskarna och en publik om 856 västmanlänningar, genom att vinna med 3-2! Som sagt var en liten tröst, men dock!