Nyköpings kommun har gått ut med att införa en köttfri dag i veckan på alla kommunala skolor. Detta som en del av den svenska och globala ansträngningen att försöka minska köttkonsumtionen. Med motiveringen: ”Konsumtionen av animaliska produkter står för otroligt stora utsläpp av växthusgaser och i Sverige har köttkonsumtionen ökat med nästan 50% sedan 1990. […] Den svenska mejeri, ägg- och köttindustrin släpper ut tio miljoner ton växthusgaser och står alltså för lika stora utsläpp som alla Sveriges fyra miljoner personbilar gör tillsammans.”
Lantbrukarnas Riksförbund svarade på denna ansträngning med att i protest dela ut hamburgare till skolungdomarna på en av dessa köttfria dagar.
I fredagens nummer av Gotlands Allehanda kan man läsa den politiska chefsredaktören Mats Linders kommentar på denna händelse. På ledarsidan skriver han att han är emot att göra politik och ideologi av den mat som andra ska äta. Han motsätter sig den köttfria dagen på grund av att den utgör en politisk symbolhandling som tvingas på ”försvarslösa skolbarn” och ”gamla i äldrevården”. Han avslutar med att kalla köttfria dagar för ”bara översittarfasoner.”
För det första håller vi inte med om att den mat som vi äter ej är politik. När vi äter så måste vi konsumera och när vi konsumerar så gör vi det i relation till de som tillverkar och hur det har tillverkats. Det vi äter påverkar vår omvärld. Både ur en arbetar-, klimat- och djurrättssynpunkt. Så det vi äter är av politisk vikt.
Vi kan inte ignorera det ansvar vi har när vi konsumerar. Att uppmuntra ungdomar till att göra det genom att kräva kött på menyn varje dag är oansvarigt.
För det andra ser vi ett problem i att det i Sverige råder en ”köttätar-norm” som främjar en överkonsumtion av kött. I denna norm finns uppfattningen att antingen tas det ett aktivt ställningstagande där kött aldrig äts eller så finns det med i varje måltid.
En köttfri dag i veckan innebär inte ett tvång för eleverna att bli vegetarianer utan är en möjlighet till att lära sig om en varierad kost som inte påverkar miljön lika hårt. Då många vanligen inte får lära sig en kosthållning utan kött, vidgas klyftan mellan vegetarianer och ”köttätare”. Det ger också bilden av att äta vegetariskt är ett stort steg och något som bara görs av dem som avsagt sig kött helt och hållet.
På många skolor är det vegetariska alternativet endast till för dem som anmält vegetarisk kost, vilket gör att många inte kommer i kontakt med köttfria måltider i skolan.
I fallet med köttfria dagar handlar det inte om att tvinga människor till att bli vegetarianer, tillintetgöra köttindustrin och låta våra betesmarker växa igen. Det handlar om att sträva mot en mer hållbar konsumtion samt öppna upp ögonen för olika alternativ, även för de ”försvarslösa skolbarnen”.
Mats nämner att han är för ett lägre köttinnehåll i maten än idag, så länge det görs för att man vill servera bättre mat, inom de ekonomiska ramarna. En minskad köttkonsumtion, så som en vegetarisk dag i veckan, ger både kunskap om alternativen samt en större ekonomisk ram för att köpa bättre närproducerat kött.