I lördags skrev jag om hur man skulle kunna åtgärda bristen på framförallt mindre billigare hyreslägenheter genom att göra som i Norge. Låt folk hyra ut delar av sina bostäder skattefritt. I bostaden som med åren blivit onödigt stor kan kanske en ny vägg och en ny kokvrå förvandla en bostad till två.
I Norge har man lyckats med att kraftigt utöka utbudet av hyreslägenheter på detta sätt.
I går tog bostadsministern Stefan Attefall (KD) på försök ett steg i den riktning jag föreslagit. Han kunde tänka sig att man ökar schablonavdraget för dem som hyr ut sina bostäder. Regeringen har redan höjt det, från 12 000 kronor till 18 000. Bostadsministern kan alltså tänka sig att gå ännu längre.
Att permanent hyra ut en del av sin bostad är ett betydligt större beslut än att hyra ut sitt hus eller sin lägenhet under korta perioder. För att få någon verklig effekt på utbudet av hyresgäster tror jag regeringen måste gå bra mycket längre än att höja schablonavdraget ännu en aning.
Då en sådan förändring av hyresmarknaden ibland förutsätter investeringar i ombyggnader vore det bra om regeringen dessutom sökte brett politiskt stöd för skattefri uthyrning, så att man kan känna sig säkrare på att de nya skattereglerna gäller även i framtiden.
I valrörelsen i höstas var jag Moderator för en paneldebatt. När jag frågade ut en ung vänsterpartist så tog jag upp den norska modellen och undrade om detta inte kunde vara något för Sverige.
Han var helt avvisande. Ja, han verkade uppriktigt upprörd vid tanken på att första egna bostaden för unga skulle kunna vara delar av befintliga bostäder. Nej, endast det bästa är gott nog.
Det här är ett typexempel på när önskedrömmen blir det godas fiende. Vi kan bara glömma att vi ska kunna skapa en bomarknad där unga som flyttar hemifrån lätt kommer över traditionella hyreslägenhet i eftertraktade lägen på tillväxtorter. Då måste vi skapa förutsättningar för andra alternativ.