Var häromdagen på ett rätt välbesökt seminarium om ekonomen Roland Spånts, utredaren Ingemar Lindbergs, ekonomiske historikern Erik Bengtssons (dock något för teoretiskt snårig på seminariet), statsvetaren Magnus Rymers, London och österrikaren Engelbert Stockhammers forskarantologi “Den sänkta löneandelen” (Premiss förlag).
En tänkvärd och bra forskningsrapport som visar på behovet av en bättre balans i fördelningen mellan löne- och kapitalandelen och att vi behöver få fart på investeringarna (= höjd investeringskvot) och den inhemska efterfrågan om nuvarande massarbetslöshet ska kunna bekämpas med någorlunda framgång.
Löneandelen har minskat
Löneandelen ligger fem till åtta procentenheter längre än vad som var fallet under de tre första årtiondena efter andra världskriget. Åtta procent av BNP motsvarar 280 miljarder, och hade den andelen i stället för till kapitalägarna gått till löntagarna, så hade 47 procent av summan inbetalts i skatter och sociala förmåner. Jämför med kapitalandelens beskattning på 25 procent.
Det hade alltså gett det allmänna 60 miljarder mer i intäkter för att finansiera gemensam välfärd. Därtill hade det gett en genomsnittlig löntagare ett lönetillskott på 2 200 kr (åtta procent) i månaden, efter skatt 1 500 kr mer i disponibel köpkraft.
Jämför detta med de senaste sex årens utveckling där de fyra jobbskatteavdragen - betalda med sänkt a-kassa, sämre sjukförsäkring etcetera (och som sänkt den inhemska konsumtionen med 16-20 miljarder kronor per år) - netto kostat cirka 80 miljarder i skattebortfall, minskande investeringar, urholkad kvalitet på sjukvård, äldreomsorg och skola och därtill resulterat i en ökad långtids-, ungdoms- och generell arbetslöshet som nu ligger på massarbetslöshetens oroande höga nivå.
Detta samtidigt som den sjunkande löneandelen och stigande vinstandelen inte alls har resulterat i ökade investeringar i den reala ekonomin utan i stället gått till olika slag av tillgångsinköp (fastigheter, olika finansiella instrument etcetera samt höjda bonusar för chefer ).
Och samtidigt som lägre och inte högre investeringar i reala, produktiva tillgångar i ekonomin därtill belönas med en bolagsskattesänkning på 16 miljarder kronor.
Flera i panelen (ekonomen Sandro Scocco främst) framhöll, utöver bokens författare, också att detta är en åtgärd som inte alls bidrar till ökade investeringar eller högre sysselsättning. Däremot används den till ökade aktieutdelningar.
Flera forskare
Det borde, vilket även andra forskare som ekonomiprofessor Lars Calmfors med flera framfört i andra sammanhang, därför inte precis vara omöjligt att med trovärdighet argumentera för en annan linje, med en bred satsning på höjd efterfrågan i den inhemska ekonomin.
Alltså i motsats till ett accepterande av Borgs jobbskatteavdragslinje, bara man “läste på” lite och hade självförtroende nog att välja en annan ekonomisk-politisk strategi. Som därtill snabbare kan få ner vår just nu så rekordhöga arbetslöshet.
Noterade, när jag pratade med en i Stockholmspressen välkänd ekonomisk krönikör efteråt, att även han tyckte boken innehåller ett intressant och tänkvärt budskap. Sannolikt kommer också en artikel om det här om några dagar i tidningen när inte längre Cypern-krisen tar allt ekonomiskt “analysutrymme”.
Bra också att ett antal S-riksdagsledamöter fanns där och lyssnade, liksom flera välkända forskarprofiler på bland andra lönebildnings- och välfärdsområdena – som professor Walter Korpi etcetera.
Uppskattade särskilt att alltid lika publika Sandro Scocco var så befriande klarspråkig och positiv till bokens huvudbudskap i paneldiskussionen på bokseminariet.
Fel från finansen
Den här forskarrapporten om den sänkta löneandelen har grävt fram fakta och analyser som på många punkter jävar vad man på finansdepartementet länge och felaktigt påstått, nämligen ett tydligt forskarstöd för den ekonomisk-politiska linje som bär Anders Borgs signum.
Där har man nämligen inte alls velat se och erkänna vilka konsekvenser den sänkta löneandelen och den ökade kapitalandelen av produktionsresultatet fått för den totala efterfrågan i ekonomin och för sysselsättningen.
Bra gjort av Transport och Elin och Charles Lindley-stiftelsen de förvaltar som bekostat den här viktiga studien!