LIBERAL KOMMENTAR
På måndag är det exakt två år sedan Annie Lööf valdes till partiledare för Centerpartiet. Entusiasmen var glödhet. Förväntningarna skyhöga.
På årets jubileumsdag kommer hon precis att ha avslutat en fyra dagar lång partistämma. Entusiasmen har svalnat. Förväntningarna dalat.
Förutom att lyftet i opinionsmätningarna har uteblivit – Centern ligger och skvalpar kring fyraprocentsspärren – har det senaste årets turbulens runt idéprogrammet och den krystade korvgrillningen i Maramö, varken stärkt Lööf eller partiet.
Programmet som klubbades i våras var grått och urvattnat och Maramömötet, där Centern skulle ge Alliansen styrfart, föll lika platt som den skatt som föreslogs i idéprogrammets barndom.
Resultatet är att Centern fortfarande är ett av de otydligaste partierna i väljarnas i ögon. Ett lojalt Alliansparti som sköter näringsdepartementet men som annars inte gör särskilt mycket väsen av sig, bortsett från när det blåser. Inte ens i miljöfrågan, trots att de har försökt profilera sig som Alliansens gröna röst. Enligt en färsk Sifomätning anser bara nio procent av väljarna att C har bäst miljöpolitik.
Det är nära på underkänt för ett parti som suttit på miljöministerposten i sju år.
Trots det, eller kanske just därför, är miljöfrågan ett område där C har potential. Den ägs visserligen av Miljöpartiet, men är samtidigt en fråga som en majoritet av väljarna anser är åtminstone halvviktig och, framför allt, är det en fråga många av de rörliga väljarna värderar.
Hela 34 procent av M- och S-väljarna kan tänka sig att byta parti om de inte är nöjda med sitt partis miljö- och klimatpolitik (YouGov).
Här finns onekligen ett opinionshöjande tomrum att fylla.