Det var under midsommarnatten som den unga flickan av börd i August Strindbergs drama "Fröken Julie" lockade betjänten Jean ut i den fria och glada dansen med orden:
"I afton äro vi ju till fest som glada mänskor, och lägga bort all rang."
Men med midsommarhelgen kan också jäkt och överdrivna förväntningar följa, som skapar ångest, känsla av utanförskap och oro att andra kanske har roligare.
Så grundas hävdelsebegär, excesser och besvikelser som ofta slutar i fylla, slagsmål och trauman.
Detta är den mörka sidan. Som en midsommar dramatiserad av Lars Noren. Nej tack!
Ekonomisk oro råder. Många upplever vanmakt och misstro inför framtiden. Det känns långt mellan det lilla samhället i Sverige och besluten i Bryssel. Det är då vårt behov av fest ökar, av samhörighet och av ett sökande efter identitetssymboler.
Men för sinnlighet, omtanke, ömsinthet och kärlek är det goda tider under denna natt. Det är en naturlig och riktig utveckling. Men festen måste då också öppnas för alla, och där, likt som Fröken Julie uttrycker, rang och etnicitet inte begränsar livet för människor.
Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle, som alla andra moderna nationer. De seder vi på midsommar ägnar oss åt får inte reduceras till ett nationalistiskt murbyggeri. De måste ha öppenhet, generositet, humanism och medmänsklighet som grund.
Då blir midsommaren en fest för alla. Med blommande blomster. Med sill och potatis, afghansk kebab och en och annan somalisk Cambuulo. Där skratt blandas med melankoli över att sommarens ljus efter denna natt är på väg att ta av.