Tävlingen om vilket regeringsalternativ som kan komma på bäst förslag för att förbättra skolan fortsätter. I tisdags var det dags för ännu ett utspel från regeringen. Vid en presskonferens där samtliga borgerliga partiledare deltog presenterades regeringens Lågstadielyft. Lyftet består av en mångmiljardsatsning på bland annat mindre klasser, fler lärare och en tioårig grundskola.
Förslaget visar att Alliansen har köpt Socialdemokraternas problemformulering. Det vill säga; skolans problem beror på att klasserna är för stora, lärarna för få och anslagen för låga. Återigen ger regeringen prov på att det är triangulering, det vill säga att anamma oppositionens idéer och minska avståndet till motståndaren, som är den valda strategin för att vinna valet. Det är olyckligt, inte bara för att det mnskar skillnaderna i svensk politik utan för att oppositionens lösning inte hjälper den svensk skolan.
Egentligen borde regeringen veta bättre. Efter de katastrofala resultaten i Pisa-undersökningen beställde man en snabbanalys från OECD. Andreas Schleicher, vice utbildningschef för OECD och ansvarig för Pisa, presenterade dessa vid en presskonferens tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund (FP) för knappt en månad sedan. Schleicher hade många goda synpunkter på hur svensk skola skulle kunna förbättras, men det tycks som att han talade för döva öron.
OECD-experten föreslog varken att regeringen skulle öka resurserna eller satsa på mindre klasser. De resurser som läggs på skolan förklarar inte mer än 15 procent av ett lands resultat, sade han under sitt Sverigebesök.
Klassernas storlek har inte heller någon koppling till elevernas resultat. Det som spelar roll är lärarnas kvalitet, menade Schleicher. I högpresterande länder har lärarna såväl bättre karriärmöjligheter som högre löner.
Schleicher kommenterade regeringens utspel på tisdagen. Till Svenska Dagbladet sade han: ”Jag har inget emot mindre klasser men det handlar om att prioritera. Om du har massa extra pengar så kan du minska klasserna, men ska jag bedöma Sveriges utmaningar så handlar det mer om kvaliteten på lärare och undervisning.”
Det vore gott om regeringen hade lyssnat mer på experten Schleicher, och mindre på de rödgröna. Förvisso låter det ju trevligt med små klasser och många lärare, vilket förmodligen tilltalar många väljare. Men för att förbättra förutsättningarna för svensk skola krävs skickliga lärare, först då finns det en chans att elevernas prestationer förbättras. Det spelar ingen roll om det så finns en lärare per elev i klassrummet om de inte besitter tillräckliga kunskaper. Mindre klasser hjälper inte heller. Hellre en riktigt bra lärare och trettio elever, än en halvdan lärare och tjugofem elever.
Regeringen gör sig en otjänst genom att leverera populistiska lösningar på allvarliga samhällsproblem.