Mer manifesterad idétorka än valplattform
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Titta sedan på opinionssiffrorna för alliansregeringens partier. De leder över oppositionen i mätning efter mätning. De rödgröna tappar mark och Socialdemokraterna ser ut att gå mot ett historiskt dåligt valresultat. Flera tunga Socialdemokrater gör till och med det ovanliga att inför valet öppet kritisera partiledaren.
Slutsats? De rödgrönas eländesbeskrivning av Sverige efter fyra år av borgerligt styre är inte trovärdig. Det finns en klyfta mellan vad de rödgröna säger och den verklighet som väljarna ser. Hur den ska kunna fyllas under de tre veckor som är kvar till valet håller nog en och annan rödgrön partistrateg vaken om nätterna.
På tisdagen fanns en möjlighet för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att gå till offensiv. Då presenterades det länge emotsedda gemensamma valmanifestet. Regeringsplattform 2011-2014 är utan tvivel ett unikt dokument i den meningen att Socialdemokraterna deklarerar att de är ett parti bland andra som går till val i ett samarbete. Men till innehållet är plattformen knappast den spelförändrare som trion behöver.
Enligt de rödgrönas plattform är utvecklingen "inte värdig ett välfärdsland som Sverige". Därför ser de det som nödvändigt att byta färdriktning. Men samtidigt vill oppositionen behålla de mesta av de skattesänkningar som regeringen genomfört och därtill sänka skatten för pensionärer, jämte att satsa på välfärden. Allt med samma reformutrymme som regeringen räknar med.
Om det nu vore så att regeringens politik är höjden av orättvisa och skadlig för Sverige, varför finns det då utrymme för både behållna och nya skattesänkningar och välfärdssatsningar för de rödgröna?
Valplattform är ett ord som låter solitt och stabilt, men intrycket av de 15 sidorna glest redigerad text är att de rödgröna presenterat ett fuskbygge. Många inväntande löften har inte blivit färdiga och andra besked känns lite futtiga. Närmre än så här kommer de helt enkelt inte varandra.
Ett tydligt exempel på bristen på handlingskraft är att de inte går till val på en delning av föräldraförsäkringen, trots att partierna gör ungefär samma analys av att det vore en viktig jämställdhetsreform.
Arbetsfördelningen i oppositionen är tydlig. Socialdemokraterna talar om jobb, Miljöpartiet om klimat och Vänsterpartiet om välfärd. Plattformen innehåller förslag därefter, om praktikplatser, klimatinvesteringar och maxtaxa i förskolan, för att nämna tre exempel. Av varje parti efter förmåga, åt vart och ett efter behov. Resultatet imponerar inte.