Mer invandring, inte mindre
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De främlingsfientliga krafterna målar upp hotbilder. Samhället kommer att krackelera under ansträngningarna att ta emot invandrare, heter det. De tar över kulturen och jobben, är kriminella och gör allt till elände. Invandringspolitik är dömd att misslyckas, lyder mantrat.
Budskapet klingar lika falskt som det alltid har gjort. Påståendet att invandring är ett problem håller inte för en granskning. Både invandrare och människor i de länder dit de kommer - som USA dit många svenskar utvandrare till under slutet av 1800-talet - tjänar på invandring.
Kulturellt, ekonomiskt och i vid mening samhälleligt är migration en vinst för alla. Men de som inte skriver under på grundförutsättningen om alla människors lika värde tycker så klart inte det. Men när de försöker iklä motstånd mot invandring rationella skäl talar de mot bättre vetande.
När allt fler säger att invandringspolitiken misslyckats gäller det att vara noga med vad man menar. Det som har misslyckats är regleringarna. Det som kan lösa problemen är att göra invandringen ännu friare. Människor har alltid rört sig över gränser och kommer att fortsätta göra det.
Öppna gränser för varor, tjänster och kapital har betytt oerhört mycket för utvecklingen i Sverige och övriga världen. Verklig öppenhet för arbetskraft kan betyda mycket mer. Sverige har redan tagit ett viktigt steg i den riktningen i och med fjolårets mindre strama regler för arbetskraftinvandring från länder utanför EU. Mer måste göras för att se till att invandrare får lättare att komma in på arbetsmarknaden.
Den riktigt stora utmaningen ligger dock på EU-nivå. Varje dag stoppas människor vid EU:s yttre gränser och metoderna för att förstärka gränserna är inte värdiga unionen, vilket helgens Konflikt i P1 gav många exempel på. Det måste bli lättare att lagligt söka asyl i EU och det måste bli lättare att komma in som migrant för att arbeta i EU. Utmaningarna hänger ihop och måste lösas gemensamt.
Att dessa viktiga frågor för EU hamnar på den blivande kommissionären Cecilia Malmströms bord är lovande. Hon förespråkar både en generös flyktingpolitik och ser möjligheterna med invandring, samtidigt som hon är slipad nog att inte kritisera enskilda EU-länders politik, vilket kan skapa låsningar istället för lösningar.
Främlingsfientligheten är ett alleuropeiskt problem. Konstruktiva lösningar för mer migration, inte mindre, måste därför vara en fråga för hela EU. En tuffare och mer angelägen uppgift för en liberal politiker är svår att tänka sig. Samtidigt måste de nationella ansträngningarna för att mota partier som sverigedemokraterna i grind fortsätta i hela Europa. Att se invandring som ett problem är att skjuta sig själv i foten.