I skrivande stund är rösterna i valet till Europaparlamentet ännu inte räknade. Ja, vallokalerna kommer faktiskt att vara öppna ett par timmar till. Så det är inte mycket jag kan säga om resultatet.
I en opinionsundersökning i valrörelsens slutskede passerade faktiskt Miljöpartiet Moderaterna. Det vore en näsbränna om utgången av det verkliga valet blir densamma.
Men rapporter nu under valdagen tyder på ett kraftigt ökat valdeltagande. Omkring 1,2 miljoner har förtidsröstat, vilket är många fler än vid tidigare EU-val. Om valdeltagandet verkligen ökar kan det gynna Sveriges två stora partier, Moderaterna och Socialdemokraterna, som gått knackigt både i tidigare EU-val och i den gångna valrörelsen.
Valet till Europaparlamentet har visat sig vara det mest ideologiska, där åsiktsskillnaderna mellan partierna är tydliga och stora. I EU-valrörelsen har det inte förekommit mycket av så kallad triangulering. Jag syftar på den taktik som partierna använder, där de gärna lägger sig så nära motståndaren som möjligt (politiskt) för att på så sätt tillskansa sig så många som möjligt av de åtrådda marginalväljarna i det politiska mittfältet.
Socialdemokraterna har haft en tydlig vänsteragenda och en tydlig vänsterkandidat i form av Marita Ulvskog. Moderaternas förstanamn Gunnar Hökmark är en moderat av den gamla snarare än den nya stammen.
Men kanske beror det ideologiska EU-valet inte på dessa personer. Kanske beror konfrontationen på att man i EU-valet har mer att vinna på att motivera och entusiasmera sina anhängare, än man kan vinna på att tävla om de veliga väljarna i de svala känslornas mittfält. Väljare som kanske ändå i stor utsträckning hamnar på sofflocket.