Inför höstbudgeten har de små partierna i regeringen fått lite plats i strålkastarljuset för att stärka sina positioner i Alliansen.
Det är både rättvist och ett nödvändigt ont för Moderaterna som är helt och hållet beroende av C, FP och KD för att kunna behålla sin regeringsställning.
United Minds/Aftonbladets senaste väljarbarometer visar rekordlåga siffror för Centerpartiet, 3,3 procent skulle välja partiet om det vore val i dag. Nu brukar det heta att val avgörs på valdagen och opinionsmätningar inte ska tillmätas för stor betydelse. Detta brukar anföras livligast av dem som ligger risigt till i en aktuell mätning.
Centerpartiet har dock legat risigt till i många år och oavsett mätning har man legat runt 5 procent.
Annie Lööf har stort stöd i partiet, hon har bara prövats i rollen som partiledare i ganska precis ett år. Till och med den mest kritiske av kritiker måste hålla med om att det är lite för tidigt att döma ut hennes förmåga efter så kort tid.
En av förklaringarna till den nedåtgående trenden är dock förmodligen Annie Lööfs fäbless för politiska floskler och att väva in "vi i Centerpartiet" i varenda mening. Det känns inte äkta och skapar en distans till väljarna.
När hon i ett inlägg på Twitter uttryckte sin glädje över att reportrarna Martin Schibbye och Johan Persson släppts fria och taggade inlägget med #centerpartiet ledde det till en fullt förklarlig storm av häcklande inlägg.
Väljarna vill inte ha genomtänkta pr-strategiska uttalanden, de vill ha ärlighet och politiska utspel som görs för att partierna tror på dom. Manusstyrda kommentarer där nyckelord upprepas tills det blir parodiskt genomskådas.
Jag skulle önska mindre av stel taktik och mer av hjärta och centerpolitik.