LIBERAL KOMMENTAR
Vi måste arbete längre. Det finns få politiska ståndpunkter som upprepas med samma frenesi.
I sak är det inget konstigt med påståendet. Om vi vill behålla dagens nivå i välfärden eller till och med förbättra den, och samtidigt inte behöva höja skatterna, måste vi tveklöst arbeta längre. Vi blir allt äldre, samtidigt som den arbetande delen av befolkningen förväntas minska.
Ändå diskuteras det sällan hur ett längre arbetsliv ska kunna bli verklighet. Höjd pensionsålder skulle visserligen tvinga människor att arbeta ytterligare några år. Men det skulle knappast göra ett längre arbetsliv mer realistiskt. Tvärtom finns det mycket i dagens arbetsliv som gör att tanken på att jobba längre för många framstår som en skrivbordskonstruktion från finansdepartementet.
Nyligen publicerades statistik som visar att de korta sjukskrivningarna ökar kraftigt. Inte minst handlar det om människor i åldern 30-49 år som sjukskrivs på grund av stress och depression. Denna utveckling har fått regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att utreda vad som ligger bakom ökningen.
En viktig del av svaret kan sannolikt sökas på arbetsplatserna. Det är sedan länge självklart att försöka minska de fysiskt slitsamma inslagen i arbetslivet, och på så sätt minska risken för både sjukskrivningar och förtidspension.
Men i det moderna arbetslivet är det lika mycket psykosociala faktorer som riskerar att leda till sjukskrivningar, och riskfaktorerna finns i de flesta branscher och yrken.
Strejken bland bussförare i början av sommaren handlade till stor del om så kallade ”delade turer”, något som blivit vardag för anställda inom kollektivtrafiken, vården och omsorgen. Det innebär att arbetsdagen styckas upp i ett antal pass med flera timmars uppehåll emellan. Resultatet blir extremt långa arbetsdagar och ingen fritid.
Samtidigt rapporterar tjänstemannafacket TCO att 60 procent av medlemmarna minst en dag i veckan är för trötta eller saknar tid för att umgås med familjen. 57 procent säger att de har svårt att koppla bort tankarna på jobbet vid ledighet. Det är siffror som måste förstås mot bakgrund av slimmade organisationer, ett uppdrivet arbetstempo och kontorstrender där de fasta arbetsplatserna avskaffas.
Risken för depression och utbrändhet handlar också om vad som brukar beskrivas som det gränslösa arbetet. För många är det bara positivt att kunna utföra sitt arbete hemifrån, utanför ordinarie kontorstid. Men det kan lika gärna bidra till att arbetet blir ett ständigt närvarande stressmoment.
Trots arbetslinjen som den oomstridda utgångspunkten för svensk politik lyser den psykosociala arbetsmiljön helt med sin frånvaro i den politiska debatten. Om vi verkligen ska kunna arbete längre borde den vara en lika självklar fråga som pensionsåldern.