LEDARE
Beslutet om att göra naturreservat av Södra Hällarna, som till stor del redan var skyddat, togs i demokratisk ordning. Som opposition får man ibland tåla att beslut går en emot och att demokratin gäller.
Men det var ett lika demokratiskt beslut när översiktsplanen för området antogs av regionfullmäktige. En plan där det inte ingår något naturreservat.
Dessutom vet alla att även om majoriteten röstade för ett reservat så är det i praktiken bara två av fullmäktiges sex partier som står bakom det. Socialdemokraterna har inte ens låtsats att visa engagemang i frågan och att det är en eftergift inom det rödgröna samarbetet står klart för de flesta.
Snacket om att det var så viktigt att gotlänningarna fick säga sitt om planerna för Södra Hällarna blev helt tyst när MP själva kom till makten. Då var det plötsligt inte alls viktigt med folkomröstning utan man såg sin chans att få igenom reservatet utan den tidigare så viktiga demokratiska förankringen.
Med denna bakgrund är den pågående överklagningsprocessen mer än ett illvilligt försök att förhala ett genomförande tills det (troligtvis) blir maktskifte i regionen nästa val.
Socialdemokraterna tycker att området är värt att offras för att slippa den jobbiga hälso- och sjukvårdsnämnden samt att hålla samman den rödgröna alliansen.
Hade man följt översiktsplanen så hade man sannolikt kunnat få området iordningsställt för att öka tillgängligheten på bekostnad av den som skulle få bygga bostäder på den begränsade yta som var öppen före bebyggelse enligt planen. Nu är det stopp för bebyggelse på det mest attraktiva området i Visbys utkant och notan för reservatet går till skattebetalarna.
Hade det varit en hjärtefråga för den rödgröna majoriteten hade det varit en annan sak. Men att kalla överklagandet för politiskt rävspel kanske man ska akta sig för när det är uppenbart att reservatet i praktiken bildats genom politiskt köpslående, med ett stöd av 13 av fullmäktiges 71 ledamöter i grunden.