Vid två försvinnanden i veckan har organisationen Missing People och andra gjort viktiga och värdefulla insatser. I verkliga krislägen blir det ofta så att de resurser som stat och kommun förfogar över kan behöva understöd av frivilliga.
Jag tycker att det är ett tecken på ett bra samhällsklimat när många är beredda att ställa upp och satsa sin tid och sitt engagemang. Alla ser det inte så.
Exempelvis så skrev Håkan Ericsson på Folkbladets ledarsida (S) i GT för två veckor sedan om hur:
"Ett typexempel på effekterna av den gigantiska överföringen av pengar från det offentliga till det privata och de ökande klyftorna är framväxten av den ideella organisationen Missing People. I dag kan inte samhällets delar för att hitta försvunna personer, polisen, räddningstjänsten, civilförsvaret, sjöräddningen och hemvärnet klara uppgiften att leta rätt på förvunna personer."
Tja, poliserna har blivit fler under den borgerliga regeringen. Men sådana fakta brukar ju inte hindra Håkan Ericsson.
Men oavsett hur många poliser vi har – eller hur många som arbetar i räddningstjänsten – så kan de aldrig bli så många att de räcker till för att söka igenom stora områden när någon har försvunnit.
Missing People behövs, liksom alla andra frivilligorganisationer som gör värdefulla insatser.
Men för Håkan Ericsson så är de ett tecken på ett helt annat samhällsklimat:
"När staten, kommunen och landstinget rustar ner och pengar läggs på privat konsumtion istället för offentlig välfärd och trygghet, då kan ideella organisationer som Missing People fylla tomrummet. Liksom kyrkans diakoni. Det solidariska samhället bryts ner och förstörs och ersätts med egoismens och kommersialismens samhälle. Är det så vi vill ha Sverige?"
Ingen välfärdsstat i världen kan bli så stor att den helt kan ersätta vad vi människor kan göra för varandra. Och hur man kan hävda att vårt privata engagemang för andra människor – när omständigheterna är sådana att stat och kommun inte räcker till – är ett tecken på att det "solidariska samhället bryts ner och förstörs och ersätts med egoismens och kommersialismens samhälle" – ja, den attityden är obegriplig. Och väldigt trist.
Är verklig hjälpsamhet och solidaritet människor emellan verkligen mindre värd än den sortens solidaritet som bara visas när man betalar skatt och aldrig annars? En sådan skev världsbild kräver en svårt stukad moraluppfattning.