Nu har vi jobbat en vecka i våra nya lokaler på Visborg och det har verkligen varit ett lyft för både arbetsmiljön och den sociala samvaron. Och kanske kan det också bli ett lyft för den personliga hälsan. Från att ha haft några hundra meter till jobbet har jag nu cirka en halvmil. Jag har satt mig före att jag ska cykla de allra flesta dagarna vilket innebär en mils vardagsmotion per cykel om dagen.
Det borde även göra susen för mina gnissliga knän.
Men det kräver också en ökad disciplin i att inte glömma viktiga saker hemma...
Ibland tänker jag hur man skulle ha tänkt om man fick korta bilder från sin framtid. Om jag som 20-åring skulle få se en bild av en ung tjej i 12-årsåldern och inte veta att det var min framtida dotter jag fick se.
Eller om jag som 30-åring skulle få se en bild av en kasern på dåvarande P18 och få veta att denna skulle ha stor betydelse i min framtid. "Va, kommer jag att börja jobba inom försvaret?" skulle ju då vara den naturliga reflektionen.
Sånt där kan jag gå omkring och fundera på.
Tänka gör man också alldeles utmärkt när man cyklar så jag hoppas att även tankeverksamheten ska få sig ett lyft genom flytten till andra sidan staden. (Jag hör er, alla ni som muttrar att det skulle vara en alldeles särskild fördel....).
Semestern nalkas men innan den ska årets mest intensiva arbetsvecka klaras av.
Almedalsveckan har vuxit ett par storlekar sedan förra året och gränsen verkar vara väldigt töjbar för hur många evenemang som kan få plats.
Almedalsveckan och sommarträffen på residenset har ett par likheter. Dess värden ifrågasätts då och då, mest av dem som inte själva deltar.
Men en person har studerat veckan på plats under flera år i ett mer vetenskapligt/journalistiskt perspektiv. Maria Wendt har nyligen gett ut boken "Politik som spektakel: Almedalen mediemakten och den svenska demokratin".
Hennes tes är att när medier och makthavare umgås så intimt som det fungerar i Almedalen så blir medierna ett problem för demokratin, inte en viktig del i densamma. Det är en mycket intressant bok som också speglar hur medielogiken fungerar ur ett könsperspektiv och hur vi i olika sammanhang har behov av att markera nationens betydelse.
Men hennes slutsats om Almedalen kan ifrågasättas. Hon menar att det är medierna själva som skapar nyheterna, att nyheterna från Almedalen aldrig skulle bli nyheter om inte medierna var där. Och att utspelen och mediebevakningen i sig utgör de flesta nyheterna härifrån.
Ett deltagande i Almedalsveckan skulle med denna slutsats vara totalt onödigt för en mycket stor majoritet av deltagarna eftersom de aldrig hamnar i nyhetsflödet.
Men de allra flesta av dem som åker till Almedalen gör inte det för att hamna i tidningen eller tv-soffan. De är där för att knyta kontakter utifrån sin egen position och eget syfte. Mötesplatsen Almedalen har ett långt större värde än Mediescenen Almedalen för de flesta.
Men att själva politiken har blivit mediestyrd är en slutsats som är riktig. Det gäller dock alla andra veckor också, inte bara i Almedalen.
De andra 51 veckorna jobbar medierna och makthavarna lika nära varandra men då med utgångspunkt i Stockholm och utan att medierna bevakar dessa relationer.
Glad midsommar!