Vad ska man göra när Almedalsveckans prominenta besökare bryter mot lokala ordningsregler och bullrar i arla morgonstund? Vi ändrar reglerna, vettja!
Inför lagarna är vi alla lika, heter det. Och så ska det väl vara.
Vi är till exempel lika inför reglerna som dikterar när och hur man får föra ljud och oljud i innerstaden. Och när reglerna ändras - ja, då är vi lika inför de nya reglerna. Men det innebär ju inte att alla får samma förutsättningar. Världen liksom rättar sig efter somliga. Den vrider och vänder på sig för att vara till lags.
På nyhetsplats i dagens GA berättas om hur miljö- och hälsoskyddsnämnden valde att hantera bullerproblemen på mornarna i innerstaden. Nu ska det gå bra att börja bullra två timmar tidigare.
Med samma metod kan vi avskaffa all fortkörning genom att generellt höja hastighetsbegränsningen på öns vägar till 400 kilometer i timmen.
Mitt intryck är inte att de som bor i innerstaden klagar över hur tyst det är på somrarna. Visst, de har själva valt att bo där och förutsättningarna var väl inte obekanta. Men i en nation i brännvinsbältet, där gutturala vrål ingår i de sociala umgängesformerna, tvingas de redan stå ut med lite mer än de borde behöva.
Men nu ska de tydligen behöva tåla högtalare och politisk demagogi på fastande mage, innan de ens hunnit till frukosten. Det är det nog inte många som drömmer om. Kanske inte ens alla Almedalsveckans besökare?