Med tung packning på den tunnaste is
Ingen bra kombination.Foto: Lars Pehrson/SCANPIX
Foto: Lars Pehrson/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En rapport från Skattebetalarnas förening som presenterades i går - Välfärd och krishantering i Gotlands kommun - visar att det faktiskt är så. Och när intäkterna slutar växa så visar det sig svårt att rätta mun efter skattsäck. Besparingarna blir plågsamma.
Kommunledningen ska ha ett erkännande för att man kommunen blivit effektivare under de allra senaste åren. Men om man jämför med andra kommuner så har Gotland fortfarande en stor besparingspotential.
Mellan 1998 och 2008 ökade Gotlands kommuns utgifter med 34 procent. Och då är inflationen borträknad. Rapporten jämför elva kommuner som något så när liknar varandra. Under de tio åren ökade Gotlands utgifter näst mest. Samtidigt ökade resurserna för välfärdens kärnområden näst minst på Gotland.
Så Gotlands kommun har verkligen bidragit till att läget ser ut som det nu gör. Det finns ett skäl till att pengarna tryter så fort intäkterna inte utvecklas som man tidigare planerat. Om kommunen inte vidtar tillräckliga åtgärder väntar stora underskott i den kommunala ekonomin. Detta hot kräver omfattande besparingar eller en hiskelig skattehöjning. Och höjd skatt vore ett mycket skadligt alternativ för Gotland, där kommunalskatten redan tillhör de högre.
Kanske kan kommunens ekonomer nu hoppas på en något bättre situation än man ställt in sig på. Regeringen har ju skrivit upp sina prognoser för 2010. Mycket tyder på att tillväxt och arbetsmarknad börjar återhämta sig tidigare än befarat. Men kommunen kan inte avstå ifrån att agera i enlighet med de råd för framtiden som Skattebetalarnas förening ger.
På kort sikt kan Gotlands kommun spara 135 miljoner kronor genom att lära av andra jämförbara kommuner och sänka kostnaderna för skolan och omsorgen till genomsnittet. Sänkas måste också utgifterna för kultur- och fritidsverksamheten, där kommunen är jämförelsevis vidlyftig.
På längre sikt är möjligheterna att sänka utgifterna och stabilisera ekonomin än större. Genom att effektivisera tjänsteproduktionen, och genom att prioritera ner sådant som inte tillhör kärnan i det kommunala uppdraget, skulle kommunen kunna spara 621 miljoner kronor.
Vågar man hoppas på att den kommunledning som sitter vid makten vid nästa konjunkturuppgång har minne och omdöme nog att dra lärdomarna av den här kommunalekonomiska krisen, så att skattebetalarnas pengar används effektivt och sparsamt även när konjunkturen är god?