När ska den rödgröna majoriteten börja agera som ledare och inte opposition?
Frågan har ställs många gånger redan men efter måndagens regionfullmäktige och kommentarerna efteråt måste frågan ställas igen.
Majoriteten står tomhänt och istället för att vara drivande gnäller man över hur den verkliga oppositionen agerar.
"Alliansen håller inte ihop" menar bland andra Håkan Ericsson. Som om han inte vet att allianser, både borgerliga och rödgröna, gäller när man sitter i majoritet. I opposition agerar partierna fritt förutom i frågor där det gäller att visa vilket regeringsalternativ som finns, som med budgeten.
Åke Svensson glider runt och har det trevligt och skojar med alla, men att han skulle vara den högst ansvarige för en högst bekymmersam ekonomisk situation märks inte.
Stefaan De Maecker (MP) verkar vara den ende som inser ansvaret och allvaret och det var faktiskt skönt att se att han vid senaste fullmäktige röt till lite grann.
Oppositionen tycker jag hittills har hållit en saklig och sunt kritisk nivå men om man inte visste skulle det vara lätt att tro att det är Lars Thomsson (C) och inte Lena Celion (M) som är regionråd i opposition. Ibland till och med majoritet när det är Lars Thomsson som får förklara hur saker och ting ligger till.
Eva Nypelius (C) försöker, vad det verkar, hålla sig i bakgrunden. Som den som under förra mandatperioden ledde regionen är det en sund inställning. Men det är lätt att förstå hennes frustration, det som Håkan Ericsson kallar gnäll, då hon ser vad som behöver göras och inget händer.
Politik och demokrati är lika enkel som brutal. Har man förlorat väljarnas förtroende är det bara att gilla läget. Men självklart måste det kännas fruktansvärt frustrerande att bara stå bredvid och titta på när ens efterträdare tar så lättvindigt på den makt som man vunnit förtroende att förvalta.