Det talas om att politikerveckan i Almedalen inte är så viktig, utan mest ett tillfälle för folk i åsiktsbranschen att träffas och ha trevligt. Men Almedalen får sin betydelse genom att samhällsproblem formuleras, agendor sätt och kontakter etableras.
Betydelsen av den sortens aktiviteter bör inte underskattas. I själva verket är de minst lika viktiga för den praktiska politik som faktiskt förs som enstaka uppmärksammade utspel och debattinlägg.
Ta arbetslinjen - kärnan i regeringens politik och nyckeln till den borgerliga alliansens två valsegrar. Den var en kreativ respons på ett samhällsproblem som hade identifierats, diskuterats och utretts under många år inom de kretsar som möts i Almedalen, innan alliansen kom med sitt speciella lösningsförslag.
Problemet med en alltför generös sjukförsäkring lyftes till exempel fram i en socialdemokratiskt tillsatt utredning under ledning av Anna Hedborg som blev klar lagom till den första alliansregeringens tillträde.
Eller ta sjukvården. Köp-och-sälj-system, privatiseringar och vårdval har genomförts i både borgerligt och socialdemokratiskt styrda landsting under de senaste decennierna. Liknande reformer har genomförts av både höger- och vänsterregeringar runt om i världen. De bygger på en bred förskjutning av vad som uppfattas som effektiva sätt att organisera sjukvård och på ett brett uppsving för marknadslösningar.
Dagens samhälle är alldeles för komplext för att styras med rent partipolitiska slagord eller tvingande order. För att regera krävs numera en avancerad konstellation av problemuppfattningar, åtgärdsprogram och konkreta styrtekniker som bygger på en ingående kunskap om samhället och människan.
Människor och organisationer i moderna samhällen blir inte tillsagda exakt hur de ska bete sig. I stället styrs de indirekt. De stimuleras att i eget intresse göra medvetna val, informerade av etablerad kunskap på området. Vi medborgare drivs genom information, riktlinjer och stimulansåtgärder att utbilda oss, leva hälsosamt, vara företagsamma, toleranta och att träffa aktiva val när det gäller allt från pensionssparande till barnens skola.
Vetenskapen spelar en central roll i denna regeringsform - medicinen, nationalekonomin, statistiken, psykologin, etcetera. Den ringar in problemen lika väl som lösningarna och de konkreta teknikerna för att genomdriva dem.
Vad vore finansminister Anders Borg utan sin nationalekonomi? Vad vore folkhälsopolitiken utan socialmedicinen och epidemiologin?
Dessa tankar är inspirerade av filosofen och samhällsteoretikern Michel Foucault. Han beskrev för flera decennier sedan denna speciella form av "gouvernementalité", vilket betyder ungefär regeringsmentalitet. Sedan dess har begreppet bara ökat i aktualitet.
Många forskare är kritiska till regeringsmentaliteten i avancerade liberala demokratier, men Foucault själv uttryckte också fascination inför liberala försök att lösa den svåra ekvationen: Hur regerar man över fria människor?
Den som vill bevittna hur detta går till i praktiken behöver bara bege sig till Almedalen, bänka sig på något seminarium och ta del av alla diagram, varningssignaler, verklighetsbeskrivningar och reformförslag som lägger grunden för morgondagens praktiska politik.