Mats Mening

Politik2007-05-11 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lösspringande hundar har aldrig tillhört mina favoriter, eftersom de ofta är ganska ouppfostrade av sina okunniga ägare. När man som cyklist till exempel plötsligt möter en sådan hund uppstår frågan. Hur skall jag väja och vilken väg tar hunden?
Ofta åtföljs hunden av en husse/matte som först visslar och skriker på hunden, för att sedan komma med standardreplikerna till den irriterade och inbromsande cyklisten: "Han är inte farlig" eller "Han vill bara hälsa".
Jag tror inte att dessa hundägare känner till sitt totala ansvar för vad den lösa hunden kan ställa till med. Dessutom kan man tycka att det är konstigt att man inte är mer rädd om sin vän. Den kan ju lätt bli påkörd.
Vill då citera en tidigare granne, som är stor hundälskare och var fodervärd åt dåvarande Statens Hundskola: "Jag litar på mina hundar till 90 procent, men de sista tio procenten kan jag inte garantera, så därför har jag dem alltid kopplade."
Därför gäller det att tillämpa försiktighetsprincipen vid möte med lösa hundar. Ju mer lockrop, visslingar och skrikande från ägarens sida, desto virrigare och osäkrare hund.
Varför inte kontakta Brukshundsklubben?