Åsa-Nisse har länge kunnat användas som ett skällsord. Den som vill uttrycka sig förklenande om någon kan bara para ihop Åsa-Nisse med ett annat lämpligt begrepp. Som Expressens gjorde med Maud Olofsson häromveckan, efter hennes utspel om reglerade elpriser. Det blev en bild på Olofsson och rubriken "Åsa-Nisse-marxisten".
Epitetet Åsa-Nisse ska signalera "dum lantis" som inte vet hur man för sig.
Det är ett tjugotal filmer producerade för över 40 år sedan som skapat detta varumärke. De har alltid varit utskällda och, av somliga, betraktade som ett lågvattenmärke i svensk filmhistoria.
Men Åsa-Nisse är också en älskad figur. En uppfinnande, tjuvjagande, fiskande och busig gubbe som gör vad som faller honom in och inte bryr sig så mycket om vad folk tänker och tycker. Men till och med för en smålänning som mig är det obegripligt att karln fortfarande har en egen serietidning.
Jag reagerade med skräckblandad förtjusning när jag för ganska länge sedan hörde talas om att det skulle spelas in en ny film med Åsa-Nisse. (I går hade den Sverigepremiär. Även i Visby.)
Förtjusning? Tja, jag är ju som sagt smålänning av födseln och i lagom doser är det inte fel med lite buskis.
Skräckblandad? Bävar fortfarande vid tanken på att höra Kjell Bergqvist misshandla småländskan. Det slår nog Sven Wollter som Raskens. Och Liv Ullman som Kristina i Utvandrarna. Och hur kul kan Åsa-Nisse bli när han fått ligga till sig i fyra decennier?
Jag oroade mig däremot absolut inte över de politiska konsekvenserna av Åsa-Nisses come back. Skulle jag ha gjort det? Plötsligt har det blivit en fråga för tidskriften Fokus, kvällstidningarna och fler därtill att Åsa-Nisses skapare, han som skrev de ursprungliga historierna, var nazist. Stig Cederholm var frivillig i Waffen SS. Han slogs i Ukraina och var stationerad i Norge, som en del av ockupationsmakten.
Regissören Roy Andersson är arg, och förklarar för Fokus:
- Den nya filmen är en skam. Åsa-Nisses upphovsman var en fanatisk nazist och antisemit. Han var, med stor säkerhet, med och avrättade judar i Ukraina. I Norge var han med och såg till att landet blev "judenrein".
- Cederholm hade möjlighet att vittna om sina erfarenheter i Ukraina och Norge, men i stället skrev han billig underhållning om stereotypa smålänningar.
Politiskt och praktiskt var Cederholm en läskig typ. Men vad säger det om Åsa-Nisse? Jag har inte läst Cederholms böcker. Men jag har sett fler filmer om Åsa-Nisse än jag riktigt vill kännas vid. Och jag har då inte kunnat se någon dold nationalsocialistisk agenda. Varken tjuvjagandet eller uppfinningarna verkar tjäna några dolska syften.
Om skaparnas politiska preferenser ska styra, då är det mycket som vi plötsligt inte borde läsa, se eller höra. Richard Wagner. Jan Myrdal. Zarah Leander. Knut Hamsun.
Ja, kanske till och med P.G. Wodehouse. Han bodde i Frankrike när landet ockuperades av tyskarna 1940 och internerades i ett fångläger. Han kom senare att medverka i tyska radiosändningar riktade till USA.
Befläckar kunskapen om detta Bertie Wooster och betjänten Jeeves?
Det är nog inte många som hävdar att dessa personers skapelser ska raderas ur kulturhistorien.
Det är väl som vanligt för Åsa-Nisse. Det är hans låga anseende hos förståsigpåarna som ligger honom i fatet.
Debatten om Åsa-Nisse-filmen är en riktig Åsa-Nisse-debatt.