Maten bekräftar gemenskapen
Foto: Stefan Gustavsson / Svd / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som en följd av detta har många börjat äta i ensamhet, i bilen på väg till något möte eller på tunnelbanan på väg hem från arbetet. Och familjemiddagen, en institution som historiskt sett har stått i centrum för socialiseringen av människan, tycks vara på väg att försvinna.
Den här utvecklingen i matkulturen har mycket negativa konsekvenser för oss. Fjellström beskriver hur förlusten av ätandets sociala komponent kan leda till aptitlöshet, depression och ytterst till att livet "blir meningslöst".
Detta är någonting som också journalisten Michael Pollan har varit inne på i den uppmärksammade boken "In Defense of Food: An Eater’s Manifesto". Där skriver han att det värdebefriade nyttoperspektivets inträde på matens område även kan ligga bakom mer allvarliga sjukdomar, som exempelvis cancer. Men inte bara den personliga hälsan påverkas av att måltiden som vi alltid har förstått den förvanskas.
Att äta tillsammans med andra skänker värme och bekräftar därutöver vänskaps- och familjeband. Matbordet har även traditionellt varit den plats där vi har lärt oss om vad det betyder att vara människa. Köket var mittpunkten i samvaron. Ett slags altare, för att tala med den brittiske filosofen Roger Scruton, för den ceremoni som är ätandet och som undervisade oss i måttfullhet och andra närbesläktade normer och egenskaper.
Mot den bakgrunden kan man fråga sig om det är en slump att gemenskapen i samhället i allmänhet, och inte enbart kring köksbordet, har blivit allt mindre påtaglig. Det är det förmodligen inte, utan en direkt konsekvens av förändringen i matkulturen, som har mycket att göra med vilken typ av människor vi formas till.
Man är inte bara vad man äter, som den tyske filosofen Ludwig Feuerbach skrev, utan också hur man äter. Därför bör vi försöka hitta tillbaka till den traditionella attityden till mat och sluta betrakta livsmedel som eldningsolja. I stället bör vi se på ätandet som en fråga om civilisation. Som något karaktärsdanande, till och med. Det skulle förstärka såväl vår lycka och livskraft som vårt kroppsliga välbefinnande.