Både kvinnor och män blir sjuka av tungt och enformigt arbete. Skadorna är liknande men fler män än kvinnor får ut ersättning för arbetsskada.
Argumentet är att det är skillnad på deras arbeten. Myndigheterna anser att manliga yrken är tunga medan det anses "lättare" att till exempel sitta i kassan i en butik. Man ser alltså förbi skadan och bygger sina beslut på samhällets syn på kvinnligt och manligt arbete. Man har bestämt att kvinnors arbete inte är lika betungande som männens. Oavsett om man får samma sorts belastningsskador.
Visst är det väl konstigt?
"Butiksanställda får oftare avslag när de ansöker om sjukpenning, eftersom det enligt Försäkringskassan är ett "lättare, rörligt" arbete. Att få sjukdomarna erkända som arbetsskador är ännu svårare. Det är ett tydligt fall av könsdiskriminering" säger Ola Pettersson, ansvarig för försäkringsjuridik på Handels i ett pressmeddelande.
En ny studie har nu uppmärksammat denna diskriminerande behandling av de som drabbats av arbetsskador.
Forskare på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet har mätt belastningen på olika muskler vid arbete i livsmedelsbutiker och kommit fram till att den är lika hög som vid exempelvis montering och andra tunga arbetsuppgifter inom industrin.
Så det är alltså inte själva skadorna man bygger bedömningarna på utan fördomsfulla och förlegade synsätt på arbete och arbete.
Samma synsätt gäller ju som bekant när det handlar om lönesättning av traditionellt kvinnliga yrken jämfört med manliga. Det anser fortfarande vara viktigare att arbeta med datorer än med människor.
När samhällets fördomar kläs av och ligger blottade finns inte längre några ursäkter.
Frågan är vad som krävs för att vi ska återställa balansen och inse att kampen för jämställdhet ännu har långt kvar. Det krävs konkreta och jobbiga beslut för att ta steg på denna väg.
Enklare är dock att bestämma att myndigheterna struntar i HUR man fått sin skada och ser till att bedöma alla människor med samma måttstock.