Henry Lindkvist har under Äret försökt uppmÀrksamma det faktum att nybyggda bostÀder för sÀrskilt boende, dramatiskt ökar kostnaderna för dem som ska bo i dem. Att boendekostnaden ökar frÄn 1 700 kronor per mÄnad till nÀstan 6 000 kronor borde fÄ en och annan att höja pÄ ögonbrynen.
Visst var boendestandarden lÄg och otidsenlig pÄ de gamla boendena, men mÄste en fattigpensionÀr lÀgga nÀstan hela sin pension pÄ sitt boende, oavsett om det kallas lÀgenhet eller rum? För övrigt Àr jag tveksam till att kalla det lÀgenhet, som socialförvaltningens Marianne Godin Luthman gör. För att det ska kallas lÀgenhet mÄste det vÀl finnas kokmöjligheter? I dagens samhÀlle ska ju de gamla bo kvar hemma sÄ lÀnge som möjligt och nÀr de Àr sÄ sjuka att de inte klarar det lÀngre fÄr de i bÀsta fall flytta till ett Àldreboende. DÄ finns det knappast behov av ett kylskÄp dÄ all mat serveras i gemensamhetsutrymmen.
En pensionÀr med den lÀgsta pensionen fÄr idag ungefÀr 7-8 000 kronor i mÄnaden innan skatt. Det Àr lÀtt att se att det dÄ inte blir nÄgra pengar över nÀr hyran Àr betald. Nu finns det bostadsbidrag att söka, men för en gammal mÀnniska pÄ ett Àldreboende Àr det inte alltid sÄ lÀtt med blanketter.
FrÄgan blir dÄ om det Àr den enskilde som via bostadsbidrag, med all den pappersexercis som följer, ska finansiera sitt eget boende. Eller om stat och kommun ska gÄ in direkt med subventioner.
I vilket fall som helst Àr det de Àldre som har byggt upp vÄrt samhÀlle. Vi kan inte bara bygga dyrt Ät dem, ta deras pengar och lÀmna dem i en fin och nybyggd "lÀgenhet" utan möjlighet att unna sig nÄgot mer Àn att betala hyra. Var deras livsstrÀvan inte mer vÀrd Àn sÄ?