Just nu är det ganska tyst i Ojnaredebatten, men häromdagen gjordes ett mycket märkligt utspel från Nordkalks advokat. I ett brev till Högsta Domstolen anser han att det är mycket viktigt för svensk rättspraxis att HD slår fast Miljööverdomstolens dom. Fastslagna domar ska respekteras. Om HD kommer att bevilja inhibition medför det enligt advokaten stora olägenheter för Nordkalk.
Poängen med flera olika trappsteg i rättsapparaten är att säkerställa rättssäkerheten, något som en jurist borde vara väl insatt i. Att då hänvisa till svensk rättspraxis som ovan ter sig som sagt mycket märkligt. Men många av turerna i Ojnareskogen har ju varit just märkliga och här kom ytterligare ett bevis på detta.
Återigen är tryggheten för Gotlands befolkning utanför Visby hotad. Räddningstjänsten saknar pengar och något tillskott ser inte ut att vara i sikte. Lösningen är tydligen någon form av omorganisation och kombinationen brist på pengar och omorganisation är alltid oroande.
Det finns ett gammalt slitet utryck som säger att "man aldrig får förtröttas". Det uttrycket har jag tagit till mig när det gäller en av mina absoluta hjärtefrågor, nämligen tillgången till rökdykare utanför Visby. Jag har under de senaste åren på den här sidan försökt väcka debatt på temat "Allas rätt till snabb räddning" och det kommer jag med en åsnas envishet att fortsätta med.
Oavsett antalet brandvärn, heltids- eller deltidskårer som kommer att finnas, så är det viktigaste ändå att alla omfattas av samma möjlighet till snabba räddningsinsatser. Det krävs en viljeinriktning från regionledningens sida när det gäller att behålla och utveckla en levande landsbygd. En av förutsättningarna för detta är att medborgarna upplever att det finns en trygghet i boendet och dit hör bland annat snabb hjälp från räddningstjänsten. Alla gotlänningar betalar samma skatt oavsett bostadsort och har då också rätt till samma hjälp inom rimlig tid.
För inte är det väl så att vi har ett A- och B-lag bland regionens invånare? Men faktum är att i dagens räddningsorganisation är inte alla människoliv lika mycket värda. Ska "sommarlandet Gotland" fungera och utnyttjas i marknadsföringen krävs att några håller igång det även vintertid och dessa ska då inte betraktas som ett kostsamt B-lag!
Passa på att njut av den klara höstluften och de vackra färgerna i naturen. Packa lite matsäck och ta en tur på någon av de utmärkta vandringslederna i Ardre och Ljugarn. Varierande längder från några kilometer till en mil för att passa alla. Väl upptrampade och på blöta sträckor flisat underlag går de genom kulturlandskap, "vildmark", John Bauerlik sagoskog och små klippbranter. Rastbord och vilobänkar är strategiskt utplacerade på vackra platser. Start vid rastplatsen Hallute backe i Ljugarn eller golfbanan i Ardre.
Till sist ett citat från tidningen C och landsbygdskämpen Thomas Pettersson i Långserud: "Landsbygden förändras, det är inte farligt. Det viktiga är inte att hålla kvar byns barn, det viktiga är att få andra att flytta hit."