Den 10 december 1948 tog FN:s generalförsamling beslut om ”Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna”. 64 år har gått.
Vad har hänt?Tar man del av medias rapportering kan man få en uppfattning att det inte hänt så mycket, att mänskliga rättigheter (MR) fortfarande trampas på. Till en del är det så.
Det går trögt, men det går ändå framåt. Diktaturerna blir allt färre.
Det kan kännas stötande att de sitter i FN och till och med i säkerhetsrådet. Men bättre att ha dem i familjen där de kan påverkas.
Goda ambitioner
Annars är det ingen brist på ambitionerna i FN. Under åren har MR-huset stadigt byggts på höjden med en lång rad särskilda konventioner som tar upp områden där de mänskliga rättigheterna behöver stärkas. Hela 25 sådana konventioner har sett dagens ljus genom åren.
Av dessa ses nio som kärnkonventioner. Det började 1965 med konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.
Den senaste i raden antogs 2010 om skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.
Däremellan bland andra avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979) och Barnkonventionen (1989). I övrigt handlar de om funktionsnedsättning, migrantarbetare, tortyr, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och skydd av medborgerliga och politiska rättigheter.
Till dessa nio konventioner är särskilda kommittéer knutna, som aktivt bevakar att de efterföljs.
Dessutom finns en överbyggnad med ett MR-råd, Generalförsamlingens tredje utskott och en högkommissarie för mänskliga rättigheter (för närvarande Navi Pillay från Sydafrika).
Skyddet mot svgrunden
Så nog finns det en apparat för att fortlöpande granska staterna och att i någon mån jaga de som inte sköter sig.
Ett segt jobb, men nödvändigt för den enskilda människans skull. För mänskliga rättigheter kan ses som ett skydd mot avgrunden om man vill uttrycka sig drastiskt.
Dock borde FN tuffa till sig för att snabbare få medlemsstater att rätta in sig i MR-ledet. Förslag har förts fram från Raoul Wallenberginstitutet i Lund att sätta betyg på staternas efterlevnad, att införa en rankning av deras MR-tillämpning.
Beröringsångest
Det finns sådana system utarbetade som lätt skulle kunna användas.
Men tyvärr finns en panisk beröringsångest inom FN att jämföra mänskliga rättigheter i olika länder. Det är en svaghet.
Om man kunde åstadkomma ett globalt MR-index, där också frågor om diskriminering, jämställdhet, polisvåld, åsikts- och yttrandefrihet kunde läggas in, så skulle tillämpningen av de mänskliga rättigheterna kunna snabbas på.
Dessa rättigheter är viktiga därför att de reglerar förhållandet mellan statsmakten och de enskilda medborgarna.
De utgör alltså en begränsning av statens makt över individen och slår också fast vissa skyldigheter för staten.
Men det krävs också att medborgarna får kännedom om sina rättigheter och får en medvetenhet.
För, likt de demokratiska principerna, måste mänskliga rättigheter aktivt bevakas.
Det är en kamp som ständigt måste föras och vinnas.