Efter två turbulenta veckor så har partiet fått en ny partiordförande. Den tredje på fem år!
Skönt att det blev en snabb process och inte en utdragen öppen process. Inte för att jag är emot öppna processer men i detta läge, så hade massmedia dissekerat varenda kandidat i minsta molekyl och vart detta hade tagit vägen vågar jag inte spekulera kring.
Stefan Löfven åtog sig den svåra uppgiften att bringa ordning och reda i partiet och återta väljarnas förtroende. Det blir ingen lätt uppgift, men av de reaktioner man kunnat läsa om och mina egna partikontakter, så är förutsättningarna mycket, mycket bättre än vad Håkan Juholt hade.
Löfvens stora utmaningar
Att Stefan Löfven inte sitter i riksdagen är nog den största utmaningen. Riksdagsdebatten måste föras av någon annan och det ställer stora krav på samordning mellan dessa två personer.
Varje nyansskillnad kommer att djupanalyseras och leda till rubriker om splittring i partiets högsta ledning. Samtidigt kan det ge nya möjligheter till att lyfta frågor, olika arenor kan göra det tufft för regeringen. En fördel för den nya partiledaren är att han har legitimitet och står stadigt i arbetarrörelsen.
Hoppas att vi nu kan få fokusera på politik igen och ge alliansregeringen en match.
Jag kan villigt erkänna att när Håkan Juholt gjorde sin fadäs på Folk och försvars konferens i Sälen för två veckor sedan, så kände jag en stor besvikelse och tänkte att det inte håller längre. Det var tydligt att detta fick bägaren att rinna över och blev Håkan Juholts fall. Att slarva med fakta straffar sig alltid till slut.
Jag har fått kvitto på att många läser min kolumn. Har fått många kommentarer kring min ögonåkomma och kan nu rapportera att läkprocessen går bra och det känns skönt.
Sankt Lukas Gotland
Jag är ledamot i styrelsen för Sankt Lukas Gotland sedan två år tillbaka. Ett annorlunda uppdrag för mig i en ideell förening som arbetar med psykoterapi.
Anledningen till mitt engagemang härrör från 1990-talet då jag var kommunalråd. Då hade vi något som hette statliga dagmarpengar, som skulle användas till psykoterapeutisk verksamhet.
Gotlands kommun satsade på att ge Sankt Lukas pengar till sin verksamhet. När de statliga pengarna 1998 skulle upphöra så gjorde Roy Hansson (M) och jag upp över blockgränserna och kunde permanenta verksamheten. Idag så har inte Sankt Lukas några givna pengar, utan konkurrerar med andra aktörer om att erbjuda medborgarna stöd i svåra situationer.
I helgen var jag på en Sankt Lukaskonferens i Stockholm och Cecilia Melder föreläste om vilsenhetens epidemiologi. Oerhört intressant.
Samtal om livsfrågor
Kontentan är att trots att vi i Sverige tillhör ett av de länder som är bland de mest välmående, så mår många allt sämre, speciellt yngre personer.
Kraven på den enskilde är mycket större idag. Vi har allt mer val att göra vilket stressar oss. Det finns många trender som vi förväntas följa och så vidare. Allt detta gör oss stressade och det påverkar vår hälsa och behovet av existentiella samtal ökar.
Där har Sankt Lukasrörelsen en stor uppgift och jag tycker det är spännande att vara med i ett helt annat sammanhang och bidra. Existentiella frågor har alltid intresserat mig.