Många tror att pension är bidrag
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett tänkvärt citat tycker jag, eftersom det här med pensioner av många upplevs som konstigt och krångligt. Något som jag själv alltid reagerar över är när man som nybliven delpensionär möts av uttalande som: "Jaha, nu är du också statsanställd". Vadå statsanställd?
Många lever i tron att pensionen är en form av bidrag eller "lön" från staten, vilket är helt fel. För det är ju mina pengar som finns på mitt pensionskonto som betalas ut varje månad och storleken beror dels på hur mycket som intjänats under åren i arbetslivet, dels på vilken tidpunkt den börjar tas ut.
Pengarna på kontot är mina och de har under åren i arbetslivet betalats in av olika arbetsgivare i form av pensionsavgift och tilläggsförsäkringar.
Så enkelt är det och därför är statsanställd ett ord som ska skrotas när det gäller pensionärer.
Nostalgi kan vara både roligt och intressant. Men inte alltid. Som när man till exempel med bilen hamnar längst bak på akterrampen till storfärjornas övre bildäck. Ni vet, kön ringlar sakta uppför rampen i Nynäs, och så plötsligt blir det stopp en stund.
Sedan rullar det på igen, tills bromsljusen på bilarna där uppe på bildäck blir synliga från kajen. Då inser man att dagens bilplats blir på rampen.
Vad har det med nostalgi att göra? Jo, när rampens bilpassagerare ska åla sig ur sina bilar förflyttas tankarna snabbt till 60- och 70-talens extremt trånga bildäck. Det är lätt att konstatera att "allt var inte bättre förr".
Upptäcker man sedan att det finns gott om stora luckor på själva bildäcket och massor med lediga längdmeter på nedre däck är det svårt att inte bli irriterad. Annars är jag den förste att berömma dagens färjor.
Mycket komfortabla och bildäcken rymliga och smidiga och för det mesta fungerar allting perfekt. Men det här med rampen är en plump i protokollet och absolut ingen positiv nostalgitripp.
Men en båtresa till fastlandet på tre timmar med dagens komfortabla fartyg kan vara ganska avkopplande. Man kan läsa, sova en stund, dricka kaffe eller bara fundera och låta tankarna flyga fritt. Det är i dessa lägen som det känns oerhört irriterande att vare sig man vill eller inte behöva höra på en massa högljudda mobilsamtal som behandlar allt från familjeproblem till vilken mat som ska serveras kommande helg. De flesta samtal avslutas dessutom med "jaja vi får lösa det där när jag kommer hem."
Hörde i ett radioprogram en stressforskare som var mycket bestämd i sin uppfattning när det gäller ovanstående typ av telefontrafik. Han menade att alla människor borde utnyttja tiden under resor till lite avkoppling och alltså stänga av telefonen, för många samtal skapar bara problem och stress över hur olika frågor ska lösas.
Tänkvärt, för de flesta mobilsamtal på resor avslutas ju som sagt med "jaja, vi får lösa det där när jag kommer hem".