Många tillhör redan fastlandsregioner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag tänker inte här gå in i debatten om fortsatt egen regionstatus eller inte. Men jag vill uttrycka några små funderingar om inte en hel del beslutsfattande redan förts över till fastlandet, utan att vi fått någon chans att yttra oss om det var klokt eller inte!
Har ni, kära läsare, tänkt på följande: om du vill tala med Skatteverket och letar efter dess gotlandsnummer i telefonkatalogen, så finns där bara nummer som tar dig till någon sorts kundservice i någon stad på fastlandet. Vill du tala med Vägverket är det precis likadant. Då hamnar du i regel i Borlänge.
Och hur får du kontakt med Posten på Gotland? Eller en och annan av våra stora bankers gotlandskontor? Och när du så har fått den här kontakten, så får du genast känna av telefonöverbyråkratins adelsmärke.
Då börjar det: Om du vill så, tryck så, om du vill dit, så tryck den. Och så vidare i all oändlighet.
Det var nu bara exempel på ett par statliga instanser, det finns fler, som sänt iväg de gotländska medborgarkontakterna! Ta Riksbyggen till exempel. Det som startades som ett folkrörelseföretag, men som idag i allra högsta grad bär marknadsekonomins gyllene mantel! Ringer du deras nummer enligt gotlandskatalogen, får du svar av en opersonlig kvinnoröst i Kalmar. Vill du göra felanmälan, eller teckna dig för lägenhet, gäller det att ringa Norrköping!
Våra stora fackföreningar har få gotländska avdelningar längre. De är nu i regel vasaller till Stockholm. Och var fattas besluten om Swedish Meats och Arlas gotländska framtid?
Så, vad är det för beslutsfattande vi skall slå vakt om att få ha kvar på Gotland?
Att våra kyrkopolitiker skall ha kvar tvånget att be Länsstyrelsen om tillstånd att sopa turisternas fimpar ur sina kyrkors dopfuntar?