Så har då Sverigedemokraterna bildat en lokalavdelning på Gotland.
I förra valet röstade cirka 1 000 gotlänningar på partiet så det borde finnas underlag.
Det positiva är att partiet tvingas fram i ljuset med sin politik och sina företrädare. Genom detta blir det tydligare vad det är man röstar på och partiet kan inte dra till sig röster i tron att det handlar om ett allmänt "missnöje" med de traditionella partierna.
Positivt är också att man får personer lokalt som företräder partiet och kan tvingas in i debatten så att det blir tydligt vad man tänker jobba med lokalt.
Det tråkiga är såklart att det finns underlag för den unkna politiken på Gotland.
Därmed inte sagt att det inte finns både underlag och utrymme för ett politiskt alternativ men här är inte lösningen ett nytt parti utan att de olika partierna blir bättre på att föra ut sitt budskap.
I dag har vi en rödgrön majoritet som skyller allt på regeringen eller den förra regionledningen. Det är möjligen framgångsrikt i en hårt förenklad värld men faktum är att väljarna röstade fram de rödgröna på Gotland för att de utlovade förändring.
Väljarna litade på budskapen om att de svåra frågor som präglade förra mandatperioden kunde ha undvikits med en annan politisk ledning.
Nu sitter de rödgröna i en ännu svårare sits än den förra majoriteten och svaren är plötsligt inte lika enkla. Detta trots att det knappast ha kommit som en överraskning, alla prognoser pekade på att de kommande åren skulle bli "en rysare".
Istället skylls nu allt på regeringen och det enda vi vet om den saken är att ingen vet hur Sveriges ekonomi hade sett ut i dag med en socialdemokratisk regering vid rodret.
Vi kommer aldrig att kunna syna de utsagor som säger att Sverige skulle ha varit ett land helt utan arbetslöshet med Mona Sahlin eller Håkan Juholt vid rodret.
Vi kan bara lita vår egen övertygelse om vad vi sätter vår tillit till.
För väljarna i allmänhet på Gotland märks inte så stor skillnad vem som leder politiskt. De långsiktiga dragen, där ideologi och praktisk politik gör skillnad, hinner aldrig slå rot eftersom vi vid varje val tror att gräset är grönare med en annan majoritet.
För dem som inte är så insatta i politiken utan mest lyssnar till den allmänna debatten är den stora skillnaden Bussiga kortet. Den ena vill ha och den andra vill inte ha.
I p-avgiftsfrågan har alla partier förbrukat sitt förtroende och kanske är den frågan den som gör att många söker ett alternativ.
Här är den stora utmaningen för gotländsk politik och förhoppningsvis kommer denna insikt att växa fram fortare än SD:s Gotlandsavdelning.