I dag finns det 353 kvinnor och 1 129 män i börsbolagens styrelser, enligt SIS Ägarservice. Detta är samma antal kvinnor som förra året.
Det kan man ta som bevis för att inget händer och att det snarare går bakåt med jämställdheten i näringslivets toppskikt.
Men ute i företagen händer det saker, sakta men säkert ökar andelen kvinnor på ledande positioner. Det visade Carina Lindfelt, Svenskt Näringsliv, vid en sopplunch i Visby i går.
Svenskt Näringsliv på Gotland har regelbundet soppluncher på olika teman för sina medlemsföretag och gårdagens tema bestämdes efter debatten om kvinnors kompetens i samband med Kvinnodagen i år.
Sofia Falk, vd, Wiminvest, deltog också vid gårdagens sopplunch och hon berättade hur hon startade sitt företag mycket grundat på egna erfarenheter.
Hon valde att utbilda sig för en karriär i den manligaste av manliga branscher, Försvarsmakten, jobbade inom den militära underrättelsetjänsten i drygt två år, både i Sverige och utomlands. Därefter jobbade hon som krishanteringskonsult, kriskommunikations- och pr-konsult.
Hon berättade om möten där hon ständigt fick förklara att jo, det var hon som var konsulten, om konflikten när den efterfrågade kompetensen inte var förpackad som man väntat sig, i en manlig kropp.
Detta fick henne att börja fundera på varför så många talanger inte tas tillvara i näringslivet just av detta skäl. Varför kvinnor har förhoppningar om att bli chefer medan män förväntas att bli chefer, men att det inte i första hand handlar om manligt och kvinnligt utan om ett modernt ledarskap i moderna organisationer.
"Sanningen" att lite uppgivet konstatera att det inte går att få tag i kompetenta kvinnor som vill bli chefer är också något som Sofia Falk och hennes företag vänder på. En så enkel sak som en formulering i en annons, att inte skriva att man ska vara tillgänglig "24/7" (dygnet runt sju dagar i veckan) utan att man förväntas ta extremt stort ansvar, vilket är exakt samma sak men ger olika signaler.
Eller att man gör klara definitioner av vad jobbet består av, var uppdraget börjar och slutar. Något som inte bara gynnar kvinnor på ledande poster utan hela organisationen.
Det allra största problemet är att många på nyckelpositioner inte ens ser ett problem. Eller det som debatten här efter 8 mars handlade om: att man inte ser att det finns någon strukturell förklaring på bristen på kvinnor, det är mer som en naturlag.
Ett talande exempel på engagemanget i frågan var kanske sammansättningen av deltagarna vid gårdagens sopplunch: 15 kvinnor, 2 män.