Många paradoxer i SD-logik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var en viktig och välgjord dokumentär som mötte SD:s väljare med både respekt och ärligt intresse. Det finns således ingen anledning för partiet att känna sig angripet eller förlöjligat.
Särskilt spännande var det att följa med reportern Lena Sundström till Gotland tillsammans med Christian Westling som åkte hit för att starta en lokalavdelning. Hennes fråga till honom hur han tror att det ska gå att bilda en avdelning i det län som har minst antal invandrare i landet var mycket relevant. Han svarade att det skulle nog gå bra.
För Sverigedemokraterna är det såklart en fjäder i hatten att ha representation även i landsändar där invandrartätheten knappast kan orsaka några problem. Det gör partiet legitimt och folkligt.
Sverigedemokraterna kallas både enfrågeparti och missnöjesparti. Det ligger mycket i dessa benämningar och det står ganska klart att många sympatisörer inte har en aning om vad partiet egentligen står för. Inte ens Per Johansson, Stenkumla, som står först på partiets lista på Gotland har läst partiprogrammet eller vet vad partiet formellt står för i olika frågor.
Man är emot samhället i största allmänhet och har ingen tilltro till de befintliga systemen. Man driver sina egna frågor under partiets hatt.
Att invandringen är orsak till de flesta samhällsproblem är Sverigedemokraternas mest kända inställning. Därför ska "massinvandringen" stoppas. Argumenten är bland annat att invandrare står för en stor del av all kriminalitet, vilket inte på något sätt är sant. Men argumentet basuneras ut hårt och outtröttligt på många sajter som väljer att enbart lyfta fram invandrare som begår brott. Hade man haft en proportionerlig fördelning med sajter som även visar namn och bild på "svenska" gärningsmän, skulle bilden så klart bli en helt annan.
De allra flesta invandrare begår inte brott. Precis som det faktum att de allra flesta svenskar också håller sig inom lagens gränser. Klass och utbildningsnivå är långt större faktorer för risken att hamna i kriminalitet. Paradoxalt är att Sverigedemokraternas väljare till stor del ingår i båda dessa grupper och därmed är en mycket större riskfaktor som grupp än gruppen invandrare.
Dokumentären visade att det är rädslan för det som är främmande, det som kommer "utifrån" som är den gemensamma nämnaren. På Gotland är det nämligen "svenskarna" som utgör det stora problemet. De kommer hit och överklagar alla ärenden och "tar över"
De orter där SD är som starkast är också de där det finns väldigt få invandrare.
Ännu en paradox i partilogiken.