Många märker inte extralön
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visst är det så att pengar har en tendens att gå åt, även om man får mer i lönekuvertet någon månad. Men att man får cirka 1 000 kronor mer till sitt förfogande varje månad borde leda till fler reflektioner.
Anta att facket i en löneförhandling lyckades höja lönen med i snitt 1 000 kronor i månaden för sina medlemmar?
Vilken reaktion skulle vi få om någon arbetsgivare i en förhandling skulle föreslå sänkningar av lönen med ett par hundralappar för någon yrkesgrupp?
Då skulle pengarna ha ett helt annat värde.
De flesta invändningar handlar dock om att de som tjänar mest får störst avdrag. Ja, så fungerar vårt skattesystem. Det innebär också att de som tjänar mest betalar mest i skatt. Om detta hörs sällan några invändningar.
En annan återkommande invändning är att jobbskatteavdraget inte omfattar pensionärer. Nej, det är därför det heter jobbskatteavdrag.
Om vi ska låta bli att genomföra alla reformer eller politiska åtgärder som inte samtidigt utjämnar historiska orättvisor och som inte ger alla exakt lika mycket, då blir det inte mycket gjort.
Jobbskatteavdraget har gett helt vanliga inkomsttagare större förutsättningar att klara sin egen försörjning. Det är mer än konstigt att så många inte märker av en tusenlapp mer i månaden. Man kan nog anta att de skulle märka om den försvann.
Den röda tråden genom debatten verkar vara att pengar är mer värda om de kommer som ökad intäkt än minskad utgift. Om vi får mer i lön är det bra men om vi får behålla mer av vår lön är det dåligt.
Jag har svårt att förstå logiken.
Fullkomligt obegripligt blir det när Lars Ohly i DN förklarar att det dels är alldeles för lätt att bli rik i Sverige (!), dels att det är helt okej med hysteriska löner och riktade skattesänkningar till fotbollsproffs. Detta eftersom det är en sån fantastisk upplevelse att få se bra fotboll och att de ger ringar på vattnet till breddidrotten.
På frågan om inte samma mekanik gäller för företagare och entreprenörer blir svaret dock nekande. Där blir samma metod tvärtom ett gigantiskt problem. Då förvandlas drivkraften till girighet.
Man undrar lite oroligt vilken ministerpost Mona Sahlin tänkt ge till Lars Ohly.
Å andra sidan minskar risken för att detta ska behöva bli aktuellt förhoppningsvis mer och med ju närmare 19 september vi kommer.