LIBERAL KOMMENTAR
Tvärtemot vad många tror så har den olympiska elden inte lämnat Sotji. På fredag invigs Paralympics – ofta kallat handikapp-OS – där över 500 aktiva från 45 länder gör upp i 72 grenar.
Precis som inför vinter-OS har Ryssland laddat för idrottsfest och precis som Charlotte Kalla och Marcus Hellner har världens främsta paralympier förberett sig i fyra år för att göra upp om medaljerna. Skillnaden är att sedan vinter-OS avslutades, har Ryssland invaderat Ukraina.
Det ställer onekligen frågan om bojkott i ny dager och i veckan meddelade såväl kronprinsessan Victoria och prinsessan Märtha Louise av Norge, som Storbritanniens regering och kungahus, att de inte tänker resa till Sotji. I skrivande stund är det bara den ukrainska truppen som hotar med bojkott, men det har även höjts röster om att hela evenemanget borde blåsas av.
Det vore i så fall inte första gången. 1916, 1940 och 1944 ställdes OS in på grund av världskrig. 1956 bojkottade Nederländerna, Spanien och Schweiz Melbourne-OS i protest mot Sovjetunionens invasion av Ungern. 1980 bojkottade cirka 60 länder Moskva-OS på grund av Sovjetunionens invasion av Afghanistan.
Om några länder i sista minuten bestämmer sig för att bojkotta årets Paralympics – alternativt om Internationella paralympiska kommittén vill ställa in spelen – har agerandena således stöd i historien. Men medan det första fortfarande är möjligt, är det senare omöjligt.
När den ryska invasionen var ett faktum var det mindre än en vecka kvar till Paralympicsinvigningen och att stoppa ett internationellt idrottsevenemang är ingenting man gör när många atleter redan är på plats. Därför kommer årets paralympics, vare sig vi gillar det eller inte, att arrangeras av en krigförande nästan-diktator med stormaktsambitioner.
I stället för att önska bort Paralympics från Ryssland bör vi blicka framåt mot nästa stora mästerskap. I maj avgörs ishockey-VM i Vitryssland, där landets president, ishockeyfantasten Aleksander Lukasjenko, har byggt in nästan lika mycket prestige i arenorna som Vladimir Putin. Det har redan rapporterats om att journalister på plats måste underkasta sig hårda regler och i september uppmanade Europaparlamentet Internationella Ishockeyförbundet att flytta VM från Vitryssland, med motiveringen att landet är Europas sista diktatur.
Om internationella idrottsorganisationer vill visa var de står i människorätts- och demokratifrågor, och det bör de vilja efter skandalen i Sotji, är ishockey-VM ett utmärkt tillfälle att göra en politisk markering. För medan Paralympics i Ryssland är ett faktum, är ishockey-VM i Vitryssland ett evenemang vi kan göra någonting åt.