Centerpartiets långvariga vandring mot gränsen där man riskerar att till och med åka ur Sveriges riksdag har pågått länge, ända sedan toppnoteringarna på 70-talet då partiet länge var det näst största i riksdagen.
I dag finns två stora partier: Socialdemokraterna och Moderaterna, därutöver fem småpartier som ligger runt 5-7 procent där både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är mindre än Centerpartiet. Men det är om Centerpartiet det mesta snacket kretsar, att partiet är på väg att försvinna.
En illa dold skadeglädje präglar debatten.
Det är lite "okej" att skämta och göra sig lustig över Centerpartiet. Kristdemokraterna och Vänsterpartiet behöver inte alls dras med samma attityder.
Centerpartiet har stort förtroende ute i landets kommuner och landsting och man innehar kommunstyrelsens ordförandepost i 43 kommuner. Bara S och M har fler.
När andra talar högt och vackert om jämställdhet är Centerpartiet i praktisk handling jämställt helt utan kvoteringar eller särskilda handlingsplaner. Annie Lööf är tredje kvinna som partiets ordförande.
Många anklagar Centerpartiet för att ha "övergett landsbygden" utan att ställa några som helst krav på andra partier att ens ha en politik för att hela Sverige ska leva.
Bräckligheten som präglar partiet är dock ingen illusion eller illvillig mediebild. Den stämmer ganska bra med verkligheten. På Gotland är partiet fortfarande starkt och välmående. Men hur många centerpartister syns och hörs här? Borträknat Eva Nypelius och Lars Thomsson? Vilka frågor engagerar Centerkvinnorna och CUF? Någon som vet?
Vill man inte berätta om vad man gör, vad man tycker och hur man jobbar för att förverkliga sin politik kan man inte heller förvänta sig att väljarna ska få en rättvisande bild.
Om nidbilden får dominera debatten är det nidbilden som sätter prägeln.