"Den stora majoriteten av de som kallar sig för journalister är vänsterextrema och är bara ute efter att vinkla så det passar deras egen agenda, det vill säga tala osanning, hålla undan information och censurera (---) Jag är oerhört glad över att skittidningar med deras journalister går en stadig väg ner i graven".
Så skrev "Tjock-Elvis" i en kommentar på ett blogginlägg av Svenska Dagbladets kulturchef Martin Jönsson i går.
Bloggen kommenterade det extrema hat som Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, beskriver och som accelererat i och med tidningens granskning av rasistiska sajter som Nationell idag, Patriot.nu, Avpixlat, Fria tider och Realisten.
Det går nästan inte att ta in vidrigheterna som skickas till henne. Av samma personer vars hjärtefråga är att islam borde förbjudas eftersom det ligger i muslimers natur att slå ihjäl varandra och gruppvåldta svenska kvinnor.
Att svenska journalister hotas tycker "Tjock-Elvis" inte är ett dugg konstigt eftersom "Den stora majoriteten av de som kallar sig för journalister är vänsterextrema..." och så vidare.
Hur mycket uppmärksamhet ska dessa mörkermän ges? Som journalist får man väl tåla att bli kritiserad? Ja, det får man, men det finns en gräns och den passeras i stort sett dagligen.
Och om ingen berättar får ingen heller veta hur människorna bakom SD, Fria Tider och Avpixlat beter sig när "micken inte är på", när de pratar ur hjärtat om hur de ser på en fri press och ett öppet demokratiskt samtal. De som brukar ropa "censur" när de inte får sina rasistiska åsikter publicerade är inte ett dugg intresserade av yttrandefrihet och om detta måste det berättas.
Det är helt horribelt att det inte blivit något uppror mot denna attack mot det som är det riktigt svenska: yttrandefriheten.
Tvärtom belönas avslöjanden om lögner, hot och upprepade rasistiska beteenden med stöd från var tionde svensk röstberättigad.
Det absurda påståendet att man inte får säga vad man vill i det här landet har blivit en sanning som gör att människor slår knut på sig för att visa att de minsann vågar säga det ingen annan vågar: Vi kräver vår rätt att få skratta åt en pickaninny på julafton och vi vägrar lyssna på larviga argument om stereotyper från en tid när man tyckte att rasbiologi var en bra grej. Och om den svarta dockan ska bort ska vi även förbjuda snögubbar för det är en nidbild av mig som är vit.
De senaste dagarna har jag undrat om det inte ligger något i det där med att världen ska gå under i dag ändå, planeten borde snart implodera av alla dumheter som sprids.
Förlåt att jag stör med så tråkiga saker så här till jul men dessa saker gör mig så fruktansvärt ledsen och uppgiven. Sverigedemokrater, Tjock-Elvis och andra som är öppna med sin främlingsfientlighet är en sak men när människor som tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet inte för ett ögonblick reflekterar över rim och reson, då gör det ont på riktigt.
Man får tycka precis vad man vill i det här landet.
Men innan man tycker kan man också kolla upp vad som faktiskt är sant.
Och då har man valet att tro på "Tjock-Elvis" eller inte göra det.