I Europaparlamentet i Strasbourg debatterades i tisdags EU-kommissionens inställning att skrota förslaget om en ny mammaledighetslag. Från socialdemokrater hörs kritik mot att slopa lagstiftningen, med hänvisning till att kvinnors rättigheter måste skyddas i alla EU-länder. Vad den sortens politik och lagstiftning dock öppnar för är större inflytande från EU över områden som bäst beslutas nationellt – och där makten ytterst bör ligga hos varje familj.
EU har i dag minimiregler som ger kvinnor rätt till minst 14 veckors sammanhängande mammaledighet. Förslaget om att utöka rätten till mammaledighet som nu har varit uppe till debatt går bland annat ut på att utöka miniminivån till 20 veckor, att dessa ska vara fullt betalda och att det ska vara obligatoriskt för mamman att ta ut sex veckors ledighet. Det tog Europaparlamentet ställning för redan 2010, men förslaget har mött motstånd från flera medlemsländer. Därför har det inte blivit någon ny lagstiftning och nu har följaktligen EU-kommissionen låtit meddela att förslaget istället bör skrotas helt.
”För min del är det en grundläggande rättighet. Kvinnor måste skyddas mot diskriminering vid graviditet, vid födsel och även en bit därefter. Det görs inte riktigt så i alla länder i dag. Vad jag har hört kan du till och med få sparken, och det måste vi rätta till”, menade den socialdemokratiske parlamentarikern Olle Ludvigsson i Sveriges radio (15/7).
Att Ludvigsson är kritisk till att förslaget slopas är inte särskilt förvånande. En av Socialdemokraternas huvudfrågor i Europaparlamentsvalrörelsen i våras var att EU borde införa ett så kallat socialt protokoll som berör arbetsrätten. Vad Socialdemokraterna dock inte ville låtsas om var att ett sådant förslag skulle förskjuta större makt över arbetsmarknaden till EU, där de flesta andra länder inte har en modell likt den svenska där löner och villkor förhandlas mellan facken och arbetsgivarna. På samma sätt är det med mammaledigheten som Socialdemokraterna vill ”rätta till”.
Problemet är förstås inte intentionen att stärka kvinnors rättigheter, utan viljan att lägga makten över frågorna på en överstatlig nivå. Det är fel väg att gå. I detta fall handlar det om mammaledighet, men nästa gång kan det gälla abortlagstiftningen, där det skulle kunna bli Sverige som får skärpa lagstiftningen, då många andra medlemsländer har en mindre liberal syn i frågan.
Gällande mammaledigheten har Anna Maria Corazza Bildt, moderat Europaparlamentariker, också påpekat att det nu omdebatterade EU-direktivet inte nämner någonting om män och pappaledighet, vilket rimmar illa med den svenska utformningen av föräldraledighet. Föräldrars rätt att besluta om vem som ska vara hemma när skulle därmed riskera att inskränkas.
Familjefrågorna bör EU lämna åt medlemsländerna och istället lägga kraft på angelägna gränsöverskridande frågor som kräver gemensamma lösningar; samarbete i miljöfrågan, bekämpning av brottslighet och stärkt frihandel.