Malmström gör bara små vågor
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag förstår varför. Men är det verkligen en positiv egenskap för en politiker att inte ha en enda fiende?
När Malmström dök upp i spekulationerna om vem som skulle bli nästa partiledare för Folkpartiet (efter Lars Leijonborg) skrev jag:
"Både Jan Björklund och Nyamko Sabuni är tydliga och stridbara politiker med hög profil. Om EU-ministern Cecilia Malmström måste jag erkänna: Jag har inget intryck alls. Inget positivt. Inget negativt. Ingenting."
Jag kan inte erinra mig en enda het politisk strid hon har tagit. Den politiska profilen kan lite vanvördigt sammanfattas: "EU är finfint!"
Nu säger Fredrik Reinfeldt att regeringen ska verka för att hon får en så tung portfölj som möjligt i kommissionen. Det måste han väl säga. Själv bryr jag mig ärligt talat inte så mycket.
För det första kommer Cecilia Malmström inte att företräda svenska intressen. Det har Margot Wallström inte heller gjort. Kommissionärerna företräder i första, andra och tredje hand EU.
För det andra företräder Cecilia Malmström i mycket inte mina åsikter. Hon är federalist och vill att EU ska bli mer som en stat. Det vill inte jag. För övrigt kände jag inte heller att Margot Wallström företrädde mina åsikter. Det finns flera kommissionärer, från andra länder, som jag känner mycket större politisk samhörighet med.
För det tredje så tror jag att hon är kunnig och påläst nog för en tung portfölj, men att hon är alltför benägen att undvika konflikter. Men det är klart: jag föredrar ju en svag federalist framför en stark.