Hur kan det komma sig att Gotland (ganska överlägset) toppar Sifoundersökningen där kommunerna rankas i popularitetsordning, samtidigt som Gotland sladdar i exempelvis Svenskt Näringslivs rankning av kommunernas företagsklimat?
I de båda undersökningarna är det helt olika personer som svarar på helt olika saker. Vilket gör att båda undersökningarna, från olika utgångspunkter, kan ha helt rätt.
En fastlänning som ska betygsätta Gotland utifrån sina egna erfarenheter och intryck minns kanske sina ljuva besök i en fantastisk miljö. En företagare som faktiskt lever och verkar på Gotland och får kärvare och mer ingående frågor om lokala villkor och attityder – ja, det är ju en helt annan sak.
Den oerhört positiva och spridda bilden av Gotland är mycket, mycket värd. Den lockar inte bara tillfälliga besökare. Den borde också göra det lättare både för företagare och för Region Gotland att rekrytera den personal de behöver. Nog borde Gotlands goda rykte också locka företag och investeringar till ön i ännu högre grad än vad som redan sker.
Men all denna kärlek får ju inte oss göra så självgoda att vi ignorerar andra undersökningar som inte är så smickrande. Det är ju självdestruktivt att avfärda sådant vi inte vill höra.
Hur fantastiskt Gotland än är så är det ju ett problem om det finns andra faktorer (som vi faktiskt kan påverka) som hämmar Gotlands utveckling.
När regionstyrelsens ordförande Åke Svensson ska kommentera undersökningar av företagsklimat och liknande så brukar det låta:
"Som man ropar i skogen får man svar."
Och:
"Sanningen är i betraktarens öga."
Vissa betraktare vill ingenting se.
Som av en händelse publicerades också Företagarnas småföretagsbarometer i dagarna. Även om det är glädjande att en konjunkturuppgång tycks vara på väg, så är det ju bedrövligt att Gotland är den region som har den lägsta konjunkturindikatorn i hela Sverige. Och när det gäller företagens tro på expansion i framtiden så är det bara i Dalarna som företagarna är mindre optimistiska än på Gotland.
Företagsklimatet måste värmas upp. Men det är ju inte bara att vrida på termostaten. För att företagarna verkligen ska tro på en omsvängning och en omvärdering av företagandets betydelse så måste det finnas ett förtroende för politiken och för dem som driver den. I den utsträckningen som det har funnits ett sådant förtroende så lär det vara förbrukat. Vilken skog Åke Svensson än ropar i.