Gotland är som vanligt ett hett resmål och gratisreklam ges med alla reportage i olika medier. Men ibland blir man fundersam. Följande text är hämtad från magasinet "Min Volvo": "Det är den största ön i Östersjön med cirka 60 000 invånare. De flesta bor i eller runt Visby, som är lika känt för sin medeltida arkitektur som för sitt intensiva sommarliv."
Nu är det faktiskt så att nära 60 procent av befolkningen bor utanför Visby! Och det är dessa 60 procent som håller igång "sommarlandet" året runt, något som är nog så viktigt. För lite längre in i Volvomagasinets text kan man läsa: "När man kör mellan idylliska byar och storslagna stränder med horisonten i ständigt blickfång upplever man verklig frihet".
Men för att dessa idylliska byar ska fungera krävs viss basal service, något som för vissa beslutsfattare inte verkar vara självklart. Ett färskt exempel är OK/Q8:s beslut att vid årsskiftet stänga bensinmacken i Ljugarn. Ett hårt slag, eftersom bilen är en nödvändighet i en bygd med i stort sett obefintlig kollektivtrafik vintertid. Nu är det naturligtvis svårt att tvinga företag att upprätthålla samhällsservice och ännu svårare att motivera till detta när den offentliga servicen på landsbygden ständigt skärs ner. Och detta trots alla fagra landsbygdslöften i varje valrörelse.
Men OK/Q8 är dock ett medlemsägt företag och kanske inte behöver stirra sig blinda på maximal vinst. Behöver jag nämna att OK/Q8 från i går har en medlem mindre, för mitt lilla medlemskapital ska inte finnas i ett företag med den policyn.
I veckan noterade jag att Björn Jansson i sin krönika på Folkbladets sida hyllade tidskriften Filter och dess reportage om Furillenbråket. Jag instämmer till fullo med Björn, läste själv detta under en färjeresa förra veckan. Och den resan kändes väldigt kort, för det var intressant att få fräscha upp kunskaperna om turerna kring byggnationen på Furillen. Också intressant att ta del av uttalande från sockenbor, politiker, entreprenörer och fastighetsmäklare. Men samtidigt skrämmande med den positiva synen på särbehandling av inflytelserika och kända personer. Det känns faktiskt som hela samhällsapparaten delar förre landshövdingen Marianne Samuelsson syn på just detta med positiv särbehandling, men naturligtvis inte helt offentligt. Samuelsson hade nog bara lite otur att hon råkade säga det rakt ut vid fel tillfälle.
Nu under sommaren brukar insändarsidorna fyllas med synpunkter på vår färjetrafik. De flesta av skribenterna har sakliga och väl underbyggda synpunkter, sedan finns det en del som mest verkar bygga på "hörsägner och gamla skrönor". Men människor upplever alltid händelser olika.
Det som förvånar mig är att Destination Gotland så gott som aldrig besvarar insändarna. Det känns som att policyn är att tiga ihjäl alla synpunkter. Ibland skulle ett enkelt svar räta ut många frågetecken. Kräver förstås lite extrajobb, men det borde ses som en självklarhet att ha en positiv dialog med sina kunder för varje företag som värnar om sitt varumärke.