M som i Monolitisk?
Vad månde bliva av M:et? Och av kulturpolitiken?arkivFoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En sådan bokstav figurerade i GA i går. Konstnären bakom ett stort "M" på Visborgsslätten, den första bokstaven av tio, är spanske Santiago Sierra. Men den gotländske konstnär som utfört det praktiska arbetet och gjutit bokstaven, Svante Gärdek, poserade vid bokstaven och förklarade vad man kan förvänta sig av det samhällskritiska verket:
"Må borgarna bäva i sina bunkrar."
Ska inte förnekas. Jag bävar alltid i bunkern. Speciellt i nedförslägen. Då är det svårt att få lagom med sand mellan klubba och boll, och att få bollen att stanna vid flaggan.
Jag har en känsla av att många så kallade kulturarbetare ofta ser sig själva som vänster, men att det handlar mer om slentrian och att leva upp till skråets förväntningar än om politisk övertygelse. Det är jag för övrigt inte ensam om. I valrörelsen gjorde kulturradion ett inslag om kulturpolitik, där dramatikern America Vera Zavala gav uttryck för ungefär samma åsikt. Och hon borde ju veta. Hon är ju vänster på riktigt.
Kanske är den på väg att ändra sig, denna ingrodda föreställning om hur kulturarbetare ska vara och tycka. I veckan fick Mario Vargas Llosa årets Nobelpris i litteratur. Han är inte bara en framstående författare utan ett liberal politiker. En liberal som intagit en "tredje ståndpunkt" i den latinamerikanska politiken. Inte traditionell höger eller vänster. En liberal för människans frihet och värdighet. Varför kommunister ser honom som en svikare.
Många förväntade sig ett ramaskri. Att kultureliten skulle vrida sig i plågor över att Nobelpriset gick till en "förrädare". Och visst, en och annan magsur kommentar har det blivit. Ett och annat försök att utmåla Vargas Llosa som något slags högerspöke och medlöpare. Men det har inte riktigt velat ta sig. Och många har mycket uppskattande saker att säga om nobelpristagaren.
"Borgarna" har alltid varit kulturintresserade, men deras partier har hanterat kulturpolitiken förstrött med vänstran. Tyvärr har Socialdemokraterna tillåtits dominera den kulturpolitiska arenan till den grad att borgerlig kulturpolitik skulle kunna beskrivas som S-light.
Under den gångna mandatperioden skedde trevande försök att formulera ett borgerligt alternativ. Kulturutredningen, och den därpå följande kulturpropositionen, innehöll små kursändringar som skulle kunna vara ett embryo till något nytt.
Tidsandan är sådan att det kan gå. Det har sagts att Mario Vargas Llosa inte kunde ha fått litteraturpriset för tio år sedan. Det tror jag är sant. Eftersom han borde ha fått Nobelpriset för länge sedan.
Kanske får Gotlands riksdagsledamot Gustaf Hoffstedt möjlighet att göra avtryck. I går blev det känt att han utses till ordinarie ledamot i kulturutskottet. Men jag kan ju inte påstå att han varit så flitig i den kulturpolitiska debatten att jag vet var han står.