Regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) och jag hade ett meningsutbyte i Gotlands Tidningar häromdagen, med anledning av Fokus kommunranking. Tidskriften Fokus rankar varje år Sveriges 290 kommuner. Region Gotlands placering på 224:e plats är den sämsta någonsin. Årets fall är därtill brant; hela 62 placeringar.
Fokus kommunrankning är viktig. Till skillnad från exempelvis Svenskt Näringslivs rankning - även där föll Region Gotland dramatiskt i år - har Fokus ett brett perspektiv. Här synas kvalitén i barn- och äldreomsorg, jämställdhet, arbetslöshet, hälsa, kulturliv liksom näringsklimat i sömmarna. Kartläggningen är ambitiös, och resultatet visar sannolikt så nära som en jämförande studie någonsin kan, hur bra det är att bo i en kommun.
Åke Svensson avfärdar rankningen med att påstå att flera av kommunerna i topp är kranskommuner till Stockholm. Och studerar man tio i topp-listan dyker faktiskt Danderyd, Sollentuna och Vallentuna upp.
Att tre av Sveriges tio bästa kommuner ligger i Stockholmsregionen med sina två miljoner invånare är emellertid vad man genomsnittligt bör förvänta sig. Det är med tanke på befolkningsmängden ingen framskjuten position, och än mindre en förutsättning för att bli en av Sveriges bästa kommuner.
Habo heter Sveriges bästa kommun. Den ligger i Småland. Näst bäst är Knivsta i Uppland. Bronsplaceringen går till Lund i Skåne och precis utanför medaljplats hamnar Gnosjö, Småland. Sju av Sveriges tio bästa kommuner är lika mycket kranskommun till Stockholm som Gotland är det, det vill säga inte alls.
Det är något annat som förenar dessa livskvalitéernas toppkommuner: Samtliga har en moderat kommunstyrelseordförande. Faktum är att man kan gå till plats nummer elva och ytterligare en bra bit ned på listan och förhållandet är detsamma. Man mår helt enkelt bra av att bo i en kommun som styrs av moderaterna.
I mitt och Åke Svenssons meningsutbyte framgår det tydligt hur olika uppfattning han och jag har om bidrag till näringslivet. Jag vill avskaffa regionens bidragsutbetalningar till företag och utvecklingsbolag. "Det här är pengar som är viktiga, försvann de skulle glesbygden drabbas hårt", genmäler Svensson.
Vad Åke Svensson inte tycks förstå, är att vad såväl landsbygd som stad framför allt behöver av en kommun är en välfungerande välfärd. Vård, skola och omsorg, kort sagt. Att Socialdemokraterna alltjämt åtnjuter högt förtroende i dessa välfärdens kärnverksamheter är ett av livets små mysterier.
Den moderata kommunstyrelseordföranden Thomas Werthén i Habo kommenterar det goda näringsklimatet med att kommunen "har inte ens någon näringslivschef". Företagarna tar direktkontakt med Werthén och löser de praktiska frågorna. Istället har man lagt kraft på att bli "ett paradis för barnfamiljer".
Gotland har trots ständiga maktskiften aldrig haft en moderat som ordförande i kommunstyrelsen, numera regionstyrelsen. Det kan kanske vara något att prova på.
Därtill vore det bra med ett något stabilare valresultat, om inte 2014 så åtminstone 2018. De ständiga maktskiftena har gett oss ängsliga politiker som inte orkar fatta smärtsamma men nödvändiga beslut. Sök gärna upp GA-journalisten Eva Klint Langlands utmärkta skolreportage från den 1 april i år som exempel på beslutsoförmögna politiker.
Detta med ängslan är ju i själva verket något motstridigt. Politikern blir ängslig i fruktan att inte bli omvald, när det i själva verket är just ängslans inställsamhet som leder till valnederlag. Vid sidan av nödvändigheten av en moderat regionordförande efterlyser åtminstone jag lite mer mod och ledarskap.
Till sist några ord om de allra sämsta kommunerna i Fokus rankning. Någon av kommunerna i botten är kranskommun till Stockholm, men det är inte det som förenar dem. Här finns också rikets tredje största stad, Malmö. Det som förenar bottenkommunerna är att samtliga är styrda av en sosse.